Jag kan inte sluta lyssna på Anna Ternheim. Jag trodde jag hade kommit över min bittermusikperiod. Men, jag klarar inte att överge Summer rain. Så fruktansvärt genialisk låt och text och allt. Jag repeatar konstant. Kan inte, kan inte sluta lyssna. Hur någon kan bli så fruktansvärt duktig, så underbar. All I need is a bitter song, to make better. Och det är fortfarande sant!
You said I was a hole of desperate need
And no love in the world
Not even yours
Could satisfy me
That’s when the troubles began
Disasters came
One by one I nearly drowned
In that Summer rain
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar