hang with me

livet är allt bra underligt va. du kan gå omkring och vänta på att livet ska börja i veckor, månader. och så smäller det bara till och så kan du helt plötsligt säga "ja, nu vet man att man lever!". det känns som att man badar i kolasås och klappar fluffiga får och lyssnar till endast porlande bäckar som låter som när robyn sjunger. livet är livet är livet. jag sitter i göteborg och undrar hur hösten kommer att se ut, och vad den kommer att knuffa in mig på när det gäller våren.

och som vanligt längtar hjärtat, och längtar efter sol och masala dosa. längtar efter havsbad och längtar efter oslo och det jag allra minst trodde var att hjärtat skulle längta uppåt. till norrland. det kanske bara är en fluga? ja, alltså, en fluga för mig, just nu.




just don't fall
recklessly, headlessly in love with me
cause its gonna be
all heartbreak
blissfully painful and insanity

if we agree
you can hang with me

bloggen är inte död!

jag har bara varit på spaweekend i pite och haft the time of my life! bäverfest, fått klappa på bebismage och haft finbesök. fikat på kroko och hängt på nodo. pitelivet alltså.

men nu är det verkligen götet som gäller och från och med imorgon är jag student igen. om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var nervös. det kommer fan bli en bra höst och jag ser fram emot det!

vårväderstorget

jag åker spårvagnen (men jag vill, vill, vill säga trikken, för det är coolare!) in till stan och funderar på tusen olika saker innan jag är framme. en kvinna niade mig och frågade om jag var allergisk mot cigarettrök. "men ni röker inte själv?". nej. hon delade också med sig sina tankar om göteborg; högljutt och många skrikande barn.

det är ju här jag bor nu. det är min stad. men ännu dunkar pitehjärtat, det ska ni veta! och på tisdag får jag krama och pussa på er. och fika en jädra massa.

ett brev

hej göteborg!

jo, jag skulle bara säga att jag gillar dig. jag gillar skarpt att man kan kolla på älgar och sälar i stan, och att man kan åka spårvagn tills man blir alldeles snurrig. jag gillar också att man hux flux kan spontanklippa sig hos en utländsk dam som tycker att det är fint med rakat på sidan av huvudet och att hon kanske också skulle passa i det.

jag gillar hisingen och lägenheten, och än så länge vårt "dagis" här ute. det var tydligen en tjej som spottade en kille på halsen innan. det kallas att visa kärlek, har han inte fattat det än?
kram, din vän, alexandra.

ps. jag måste snart få gå på liseberg!

tippi hedren at breakfast

i sann växjöanda somnade jag (slocknade, är mer ordet) till tv:n. fan vad jag har saknat att göra det. i min sjukt stora säng, med två feta täcken och fyra kuddar. på diagonalen.
steg upp klockan nio och pallrade mig in till stan med endast ett glas biola i magen. jag köpte 5 stora kartonger som var otympliga att bära, så jag var afrikansk kvinna mitt i växjö stad.

kom sedan på att jag skulle fika frukost kanske, så slapp jag handla direkt. jo, sagt och gjort. gillar ju askelyckans fina uteservering, men som vanligt är man med i hitchcocks fåglarna och får sitta och försvara maten från hungriga skator/kråkor/korpar eller vad det nu är för vicious svarta fåglar som hänger på askelyckan.

nu har jag packat. väggarna blir bara vitare och vitare och golvet fullare med lådor. lådor med mitt liv i. återigen.

växjö pt.2

är på något konstigt sätt hemma i småland. det där med att själen inte hänger med när man reser är verkligen sant. parallellt sitter jag på grünerløkka och räknar gravida kvinnor, eller kanske dricker vin på hvaler och pratar om maneters eventuella könsdelar.
här luktar det växjö på riktigt. det luktar film och plugg och lost i soffan och robert som dricker te (kom hem från usa va!).
imorgon packar jag ned växjö-alexandra i lådor och flyttar henne till västkusten. men först och främst har jag dragit på mig en förkylning (såklart, såklart man blir sjuk när man äntligen är ledig och slappnar av) som skall botas med te i kopiösa mängder.

det är nu det sunda flytta-till-gbg-förnuftet tar slut och nostalgin tar vid.



är det inte pite a lá -08, så säg?

frågestund har guld i mun

En låt jag inte tröttnar på? Kent - Kärleken väntar. Jag vet! Sjukt va? Den som är så sönderspelad. När jag åker hem till Pite lyssnar jag alltid på den på kassett i mammas bil och ylar som en ensam varg.

Överskattad artist: Lars Winnerbäck. Asså, NEJ!

Första idol: Orup. Eller Lisa Nilsson kan det ha varit.

Detta land gör den bästa musiken: Sverige!

Vilken konsert skulle jag kunna köa i fem timmar till? Fan vad svårt. Kent är ju alltid givet.

Vilken är årets låt? Oskar Linnros - Genom eld.

Detta öser jag i bilen när jag kör snabbt: Blandband!

Vilken artist skulle jag vilja ha inneboende i mig? Robyn. Ja, jag älskar henne!

En artist jag vill dejta: Oj. Svårt! Skulle vara coolt att dejta typ Enrique Iglesias och se hur smörig den karln är egentligen.

Hur är det med Lady Gaga, är hon bra egentligen? Nä.

Hur ofta går jag på konsert? Några gånger om året.

Artist jag vill läsa tankarna på? Oväntat: Lady Gaga! Fatta vad man skulle kunna hitta i hennes skalle. Eller inte hitta.

med noll solbränna signar jag från norwegia

nu är det alltså idag. för sju veckor sedan trodde jag att det skulle ta för evigt innan jag skulle åka härifrån. istället lärde jag mig en massa och träffade härliga människor. (som vanligt! varför tror jag att det ska barka?)
men idag tar allting slut. alexandras säsong på vertshuset, skjaerhalden sommaren 2010. sommaren i norge. jag blev btw välkomnad tillbaks och jag har fått höra att jag är flink. så, man får väl se vart man hamnar 2011. känner man mig så är det väl vartsomhelst.

bo kaspers är så totalbra när man packar och känner sig lite vemodig.

fredagen den 13e

ta i trä!

1 vecka igjen

semestern är inte långt bort nu. på lördag, söndag eller måndag, för att vara mer "exakt". har haft rosélördag och åkt lite, lite båt och nu är det snart tisdag. tiden går för fort just nu. och ja, jag vill ha semester, men jag fattar inte att sommaren gick så fort. sommaren, som jag skulle festivala på och vara ledig på. det får väl bli nästa det då.
norge har efter många om och men börja sneaka sig in. detta förbannade, dyra, administrativa u-land.

men jag saknar fil.

men jag har nog aldrig förstått

I've looked at love from both sides now,
From give and take, and still somehow
It's love's illusions I recall.
I really don't know love at all.