under konstruktion.

grattis!

Idag är ingen vanlig dag för idag är Amandas födelsedag! Hurra, hurra, hurra!

utan koppling till förra inlägget

när man jämför kvinnor och män och fattar att det är skillnad, så är alla helt ok och reko med det om det är till fördel för männen. ex. sport. "jamen det ääääääär skillnad på män och kvinnor, män äääääär starkare, män äääääär snabbare, det äääääär tråkigt att titta på damfotboll" osv trista gamla kommentarer (som jag alltså här absolut inte dementerar, allvarligt ironi-fritt).

men så fort man jämför kvinnor och män och fattar att det är skillnad, och det är till kvinnornas fördel, så blir det hysteri och så kan man inte säga och smutskastning och pajkastning och pajätartävling och allt möjligt halabalo. och nu snackar jag inte om "kvinnliga egenskaper" såsom kvinnor äääär känsligare, kvinnor gråter faktiskt mer osv.

för plötsligt har alla fått uppfattningen om att vi är så jävla jämställda. men man får fortfarande inte snacka skit om män på samma sätt som man snackar skit om kvinnor. för då är man "manshatare", "feminist", "andra konstiga saker som inte håller sig i linje med normen som håller käft". 

just sayin'. 

skit ska skit ha

ordspråk som jag aldrig använder, men måste lägga in i mina vardagsuttryck.

DAGens tips!

bästa serien. finns också på svtplay! 

saker som irriterar mig #9

idiotjävlar som slår, sparkar eller kastar upp dörrarna till omklädningsrummen på iksu.
varför irriterar jag mig på det då? för att när man smäller upp dörren där så har man precis täckt hela korridoren och smällt till 10 pers i ansiktet, ungefär som en mänsklig flugsmälla. för att det finns barn som springer omkring där (då har du direkt 20 gråtande barn). för att jag själv inte jättegärna vill blöda näsblod eller få en bula.

det är ju för fan bara vett och sans.

dagens tips!

det finns så många här som bryr sig, om vad du gör och vad du gjort

Hur går det egentligen för mig? Har jag skaffat praktikplats och sommarjobb? Har jag hyrt ut lägenheten?
Ingen vet.

Jag har många planer. Mycket som måste få hända snart. Inte för att tala om den där restarmen. Rycker? Det är bara förnamnet. Funderingar över "framtiden", som att jag kan påverka den. "Det blir aldrig som man tänkt sig" och jag, vi är bästisar vi. Samma med "det ordnar sig" och jag. Det ordnar sig alltid, för det gör det. Vad är det värsta som kan hända? Ingen vet.
Så jag har söndagsångest utan kvällen före. Och kaffedarr. Funderar på att twittra istället för att blogga. Och imorgon är jag frisk, det måste bli bp imorgon.

"Träning ska vara FÖR dig, inte MOT dig."

Jag funderar mycket på det här med mat, med träning. Folk med ätstörningar, folk som kallar sig träningsnarkomaner. Som på fullaste allvar åker skidor i den kallaste snålblåst när vi andra dricker te framför teveserier, för att det kliar i hela kroppen efter att få komma ut. Ja, jag bor med en sådan.

Varför tränar jag? Varför är jag så himla sugen på att bli helt frisk och få träna? Frågar jag mig själv ibland när jag göttar mig i böcker eller filmer inomhus. Varför? Det är liksom ett livslångt projekt. Jag tror absolut inte att vi är gjorda för att sitta stilla så mycket som vi gör, med alla kontorsjobb och stackars studenter som sitter på föreläsningar och i bibblan dagarna i ända och bara vill åka hem och slänga sig i soffan och inte tänka på formler/lagar/blodomlopp än hellre på att träna.

Jag läser en jävligt bra blogg som handlar om träning, och en jävligt sund inställning till träning må jag säga. Det är så roligt det där ordet. "Träning". Att träna. Som att folk inte gör det dagligen i jobbet. Sätt en stegräknare på min mamma så skulle hon lätt "träna" mer än folk som hänger på gym dagligen. Det är bara inställningen till det. Att röra på sig, att må bra. För att man vet att det är bra för en.

Lättja

Jag har blivit så jävla lat. Varför? Inte ens de roliga sakerna orkar jag göra. Jag tänker mig att jag är en val som ligger på rygg, äter vindruvor och viftar bort sina vänner och allt roligt man kan hitta på.
Kanske har det att göra med att jag har varit sjuk ett tag, var på bp i måndags, blev lite mer förkyld och vågar inte träna med risk för att jag ska fortsätta bli sjuk och så vara sjuk längre.

Ni fattar.

Jag bara fattar inte varför jag är så sjukt lat. Jag vill inte gå på iksu och träna styrka, jag vill slita ont! Jag vill ta i, vara andfådd, svettig, stupa i säng.

Ni fattar!

Men som det är nu: lat. Åh så lat.