I'm dying, I'm dying to see sunlight

Hon måste ju sjunga om vintern i Norrland. Vilken tur att vi har midnattssol då, liksom för att make up for it. Och vilken jäkla snygg video.

Dom säger det är nåt med mitt huvud, men ingenting har någonsin varit så nära ett svar

Ibland undrar jag om det är dyrt att säga hej? Att man liksom måste, åh vad jobbigt, kosta på sig att hälsa på folk. Eller le, eller vara trevlig. Jag undrar också om det känns som att man verkligen måste öppna käften och säga allt som man tycker om någon. Man måste verkligen spy ur sig sin bitterhet på någon annan. Kan man sätta in en sån där notis i tidningen om det? Som när man undanber sig födelsedagsfirande för en när man fyller jämnt?
I såna fall skulle jag skriva en sån.

"Kränkande, sänkande, elaka pikar och kommentarer undanbedes. För evigt. Jag vet att jag är liten, ungefär 1.58 cm. Jag har en septumpiercing. Jag blir inte überbrun på sommaren. Jag vet det här, det behöver du absolut inte nämna i elak ton för att höja dig själv. Tack på förhand."

Men jag vet. Folk gillar att ha makt. Folk gillar att götta sig i andras misär, snacka skit och låta som att de är bättre, när det gnager ett eget självhat där inne.

Bara för det, så bjuder jag på den här:

En vecka kvar i Umeå. Vemod! Ändå. Äventyr igen.

En tiger som skäms, jag vet hur det känns

Ja, det finns mycket att gnälla över, det finns mycket som är fel, som vi inte är nöjda med. Men jag måste ändå alltid få tycka att mitt hemland är ett av de finaste länderna jag vet. Förmodligen är det nog det bästa. Med den bästa maten, med det renaste vattnet och en trygghet förunnad få. Är det en fantasi jag lever i? Förmodligen. Men jag tänker inte gnälla på att vi knappt upplevt krig, att man kom på folkhemmet, att jag aldrig känner mig så trygg som här. Och har man varit någon annanstans, omän det bara är i Tyskland i 4 dagar, så är man (jag) oerhört lättad över att komma hem. Därmed inte sagt att det också är skönt att resa härifrån.
Men man ska ju alltid ha något att gnälla på.

Ps. Sedan läste jag en riktigt smart kommentar av någon person som måste ha haft mycket vettigt innanför pannbenet: "Man har inte särskilt mycket tilltro till sin kultur om man tror att den ska försämras eller försvinna av att den blandas med andra kulturer". 

Måndagsmusik

Det finns sån musik som man bland tappar bort, och som man blir så glad när man hittar igen. Sånt som inte passat en på en stund och som inte har passat ens sinnelag. Det sköna är att man alltid kan komma tillbaks. Hitta tillbaks. Ett sånt band är Bo Kaspers Orkester. Aldrig är jag så stolt över min hemstad som när jag hör Bo Sundström och hans sch-ljud. Om Pite hade ett ljud hade det varit hans härliga röst. Man kanske skulle försöka fixa så han kan läsa in en ljudbok?

och kvällen till ära fick man lyssna till en sån fin sångfågel...

Grattis Svärd!

Nu är du ynka 27 år. 

Semester!

Imorgon tar vi semester mitt i veckan och drar ut i Europe! Välförtjänat säger jag ba. Och hit åker vi. Detta kort är från första gången jag var där. Det var 2007. Nu hoppas jag bara på god mat, billig öl och lite inspiration. Och shopping såklart. Känner ni igen er? Vart ska jag åka?

om framtiden

Jag funderar mycket på livet, på vad jag ska bli när jag blir stor. -Nämeh! Du går ju ett program på universitetet! Svar ja, det gör jag ju. Därmed inte sagt att jag alls vet vad jag kommer att göra i det där som är framtiden. Fram i tiden... Man har ju såklart storslagna drömmar. T.ex vara general för Övre Norrlands fetaste festival som också är Sveriges och kanske topp tio i världen största, med de fetaste namnen och artisterna, mysigaste campingen och myggnät över hela festivalområdet, gratis drinkar och världens längsta axelmassagetåg.
Det hade varit något det.

Jag kommer vara 26 bast när jag har en examen. Då har jag, enligt min mamma, 4 år på mig innan jag ska skaffa barn. Som det här med religion som en säkerhet i livet, så tänker jag mig att framtiden är. Att man jobbar nu för att kunna ha en trygg framtid. Som egentligen bara finns i min fantasi.
Är jag lite morbid när jag tänker så? Typ, vad gör det om hundra år, när allting kommer kring. Nu är nu.

Nä, socker och solsken får andra blogga om. Välkommen.

?

"Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen."

Vad är det som missförståtts? Likställighet. Klart och tydligt. Hur kan man då kalla sig för antifeminist?
Man kanske som kvinna inte vill ha rösträtt, rätt att jobba eller rätten att bestämma över sin egen kropp? Eller, jag ändrar mig där, det hade spelat noll roll om jag varit man istället för kvinna, jag hade ändå velat ha den rätten. Oavsett kön. Folk är fan dum i huvudet.

Kritik

När slutade vi vara mediakritiska?
Det där med att man inte kan tro på allt man ser, hör och läser. Gör man en dokumentär har man makt att vinkla den precis som man vill, klippa precis så att ens egna budskap går fram.
Skriver man en artikel har man samma makt. Mediamakt. Men oftast är det ju bara så det är, man lyssnar bara på den sidan man själv håller på och ignorerar den andres argument, forskning. Det enda man bryr sig om är sådant som hyllar den sida man själv står på.

Kritik då? Så blåögda kan vi ju inte vara. Eller vill vi helt enkelt vara det? 

Nanna Johansson

saker som irriterar mig #10

Överanvändningen av solrosfrön. 
Jag vet inte när det blev så sjukt inne att ha solrosfrön i allt, på allt. I alla grova mjukbröd, i alla cafémackor, på sallader, i matmuffins, i hårdbröd, i/på scones. I allt! När hände det här?
Varför har man snöat in på ett frö så sjukt mycket? Varför!?

Och ja! Anledningen till att det stör mig, är ju såklart för att jag är allergisk mot dem. Så går jag på café och vill ha smörgås så får jag snällt ta en vit macka, eller en som de speciellt måste göra. Men sluta tro att allting nyttigt ska innehålla solrosfrön! Sluta! Så att jag också kan avnjuta en jävla lunchmacka på fik.

Buhu.

ikd

NAKEN PÅ UMEÅ OPEN

Nämen vad säger ni? Dags att tagga till inför nästa veckas baluns på Lokal på Ålidhem. Naken och Umeå Open presenterar Kick off!

"Herrekordet gav bil – damrekordet gav ingenting"

Jag är mållös. Helt makalöst. Jag. Vet. Inte. Vad. Jag. Ska. Säga.
Men jag känner att jag brinner lite inombords av ILSKA.

påfyllning tack

Borde plugga, borde verkligen. Men drömmer mig bort i annat, sitter på balkongen och lapar sol.
Väntar på att få åka och hämta Svärd som äntligen blir hemkommen från Vasaloppshelgen. Det känns som tusen år sedan vi sågs sist. Men jag borde plugga. Och göra quiz inför fredag, och allting annat jag borde göra, och läsa.
Motivation! Pepp!

Kunde dom också göra så, bara lämna allt och gå? Satsa på sig själva se hur långt dom kunde nå?

Hon lämna man och barn och huset
Aldrig ångra hon beslutet
(Hon gav sig bara av)
På en strand uti Havanna
Hon blev gatubarnens mamma
Där förstod hon vem hon var

fredagsbryderier

Läser tusen miljoner bloggar istället för att göra det jag borde, det jag hela tiden säger att jag ska göra. Läser om andras liv som verkar underbara och sitter med mina kompisar avund och förnuft bredvid mig. Men de kompletterar varandra dåligt. Andra har det bättre - Skärp dig! Ja, jag ska skärpa mig! Jag är inte deprimerad, bara tömd på motivation för tillfället. Lyssnar på musik, försöker hänge mig åt andliga saker, kanske det är min grej? Lite yoga, lite tarot. Lite new-age, kanske lite feng-shui. Jag tror ju inte på någon religion, kanske dags att ta tag i något annat? Spöken?

Årets sena nyårslöfte till mig själv: Köp en symaskin.

den verkliga längtan skala 3:1

Funderar på det här med sociala medier, bygga sitt eget varumärke. Ni vet, sånt som jag pluggar i skolan. Jag är ganska less. Jag är mest av allt less på facebook, på tiden man lägger ned på skiten. Jag är inte less på bloggen dock, jag har för nära relation till den. Men bloggen är liksom ingen fotoblogg, modeblogg, mammablogg. Det är bara en blogg, vilken som helst. Eller ingen. Jag behöver en paus från mig själv. Konstigt.

Den här veckan är verkligen inte bra. Jag är så omotiverad och obrydd. Jag är opepp. Jag vill vara pepp! Men inget hjälper liksom. Nä. Jag är inte lycklig jämt. Men skam den som ger sig! Och nu ska jag börja rota runt i utseendet på bloggen igen. Och jag hör er fortfarande smygfisa här i kulisserna, jag vet att folk är här och glor. Men seså! Hör av er då! Vem är det som läser min blogg från Ryssland? Vem!?