Ofta tror jag att jag har ett bra miljötänk. Att jag har tänkt på allt. Vi källsorterar allt som går, vi tar "bara bilen ibland" (som kanske mornarna då jag har försovit mig, dvs 3 av 5 mornar för att jag ska "komma i tid"), handlar mycket ekologiskt, och vi försöker äta vegetariskt minst en dag i veckan. Mja, såna bra saker som man tänker ska rädda isbjörnarna.
Men det här med shopping. Shopping. Fan, jag köper till stor del kläder på andrahand så jag kan egentligen strutta runt med halvglatt samvete, men rea och billigheter då? Jag gillar kläder! Det är inte så att jag faktiskt behöver 100 klänningar i garderoben, nä. Och jag har för mycket kläder, jag vet det. Min garderob är fullproppad. Och ändå har jag det där klassiska dramat varje morgon som jag själv regisserar, jo, det kallas "Jag har inget att ta på mig" och jag har tyvärr alltid huvudrollen.
Jag vill veta mer om hur kläder produceras, vem som gör dem och vad de bär på för gifter. Men världen är så himla ond, och hur många steg måste jag ta för att vara den perfekta samvetsmänniskan? Ska jag inte äta chips pga att man kan kanske få cancer? Inte köra bil pga miljöförstöringen? Inte äta kött pga utarmning av jorden? Inte köpa möbler på IKEA pga regnskogen? Ja, alltså, jag vill säga ja till allt det där.
Men det är väl upp till var och en antar jag. Det mitt samvete klarar av. Vissa saker blundar jag för, vissa saker försvarar jag även fast jag egentligen inte måste och vissa saker stödjer jag inte pga sunt vett och sans.
Så, jag vet faktiskt inte. H&M, McDonalds, Dole... Tror inte det har med namnet att göra. Jag tror att världen handlar om pengar och makt, och att alla bara är mer eller mindre onda. Ja, så tror jag.
Men det här med shopping. Shopping. Fan, jag köper till stor del kläder på andrahand så jag kan egentligen strutta runt med halvglatt samvete, men rea och billigheter då? Jag gillar kläder! Det är inte så att jag faktiskt behöver 100 klänningar i garderoben, nä. Och jag har för mycket kläder, jag vet det. Min garderob är fullproppad. Och ändå har jag det där klassiska dramat varje morgon som jag själv regisserar, jo, det kallas "Jag har inget att ta på mig" och jag har tyvärr alltid huvudrollen.
Jag vill veta mer om hur kläder produceras, vem som gör dem och vad de bär på för gifter. Men världen är så himla ond, och hur många steg måste jag ta för att vara den perfekta samvetsmänniskan? Ska jag inte äta chips pga att man kan kanske få cancer? Inte köra bil pga miljöförstöringen? Inte äta kött pga utarmning av jorden? Inte köpa möbler på IKEA pga regnskogen? Ja, alltså, jag vill säga ja till allt det där.
Men det är väl upp till var och en antar jag. Det mitt samvete klarar av. Vissa saker blundar jag för, vissa saker försvarar jag även fast jag egentligen inte måste och vissa saker stödjer jag inte pga sunt vett och sans.
Så, jag vet faktiskt inte. H&M, McDonalds, Dole... Tror inte det har med namnet att göra. Jag tror att världen handlar om pengar och makt, och att alla bara är mer eller mindre onda. Ja, så tror jag.
