önskar jag vore henne nu

Jag behöver semester, verkligen. Jag känner mig fast och tråkigt och irriterad. En månad vid ett hav, bara läsa böcker jag vill och bara dricka paraplydrinkar och lapa sol. Ja, herregu, jag har verkligen varken tålamod eller förmågan att bara räkna till tre i mitt huvud istället för att vilja slå in någon annans.
Ska bli fint med helg i Pite. Men innan det; grovjobbe. 

saker som irriterar mig #12

Jag har fått höra att jag borde lugna ner mig, borde sluta slåss så hårt för att få säga mina åsikter, att de är fåniga eller oviktiga. Att de inte spelar roll ändå, inget kommer att förändras.
Jag hatar det, jag hatar när man förminskar kvinnor och kvinnors problem. P-piller, våldtäkter, löner, att ta plats. Kvinnor och män är människor, de ska behandlas lika. Hörde på radion om en karl som hade försökt våldta en transvestit, men fick mindre straff för att det varit en man han hade försökt våldta, och inte en kvinna. Hur sjukt låter inte det här? Ingen ska våldtas, ingen. Varken kvinnor eller män. Varken kvinnor eller män ska behandlas i könsroller.

Jag skulle inte ge mig in i hen-diskussionen här, men det är något som gnager i mig. Jag förstår verkligen inte kalabaliken. Vad spelar det för roll att det finns ett ord för han/hon? Uppfinn fler ord eller ta bort ordet, jag bryr mig inte! Problemet kvarstår - könsrollerna. Kvinnor är så, män är så. Spelar väl för fan ingen roll om det finns ett ord för han/hon, könsrollerna lever tyvärr kvar ändå. Jag är inte för att man ska vara en hen - jag är en kvinna, ingen kan ta ifrån mig det, jag är en hon. Men de som inte vill vara han eller hon? Lev och låt leva. Det enda jag ber är att jag inte ska tillskrivas en viss personlighet för att jag är kvinna. Det är total idioti. Samma för män som har press på sig att leva upp till att vara det man så fint kallar "manlig".

Men vem är mest upprörd över ordet hen? Ofta är det män. För om det inte finns manligt och kvinnligt, då kan man heller inte vara manlig, macho, en karlakarl. Sjukt jobbigt att bli fråntagen det. Att vara pojkflicka är coolt, att vara flickpojke är bögigt. Hur gick det till? Vad är så hemskt med att vara "kvinnlig"? Hen är ett bra ord när man inte vet vad för kön den man pratar om har. Språket utvecklas ständigt, hur skulle det vara om man bråkade om ordet "googla" - Men säg "söka på internet" för i helvete! Sluta använda NYA ord!".

Bara så att ni vet, med all säkerhet, jag kommer aldrig sluta slåss. Jag kommer aldrig sluta kommentera, kritisera. Livet är orättvist, och jag ensam kan inte förändra något utom hur jag lever mitt liv, det jag accepterar i mitt liv. Men många bäckar små. Det här är inte sista gången jag skriver om feminism, manligt och kvinnligt, var så säker.

that's my name, don't wear it out

Har inom loppet av väldigt kort tid blivit kallad för Alexander i olika sammanhang. Alexander är den manliga formen av Alexandra. Och nä, asså, jag bryr mig väl inte så himla mycket om det där med man eller kvinna, eller fan det kanske jag gör, men jag är fruktansvärd obrydd om den här "hen-diskussionen" som alla verkar ta på fullaste allvar. Hursomhelst, that's not my name! Fatta, jag är en tjej som heter Alexandra! Ser jag ut som att jag borde heta Alexander eller är det någon sorts härskarteknik? Typ, "jag vet om att du heter Alexandra, men jag tänker att du skulle ha ett lättare liv om du hette Alexander och var ... en.. . man".
Och apropå det, han jag jobbar med har nu kallat mig både det ena och det andra i namnväg, och visst, vissa har lite jobbigt med att komma ihåg namnen, men kom igen. Har fått heta både Cassandra och det roligaste; Amanda.

"Alla djur är jämlika, men vissa djur är mer jämlika än andra"

Har börjat läsa Jonathan Safran Foers bok Äta djur (och där tappade jag halva läskretsen), och det slår mig så intressant det egentligen är med mat och djuren. Hur vi verkligen inte är konsekventa när det kommer till vårt kära köttätande. Speciellt en sak är väldigt intressant, att vi inte äter sådana djur som vi räknar som husdjur. Vi skulle väl inte få för oss att käka hund eller katt? Men är det bara för de som inte äger en hund eller katt, eller gäller det regeln alla? Och nuförtiden har ju folk grisar som husdjur. De har ungefär samma intelligens som en hund, de apporterar och rastas i koppel. Men... äter deras ägare skinka? Eller better yet; undviker deras matte/husse skinka, men äter hund och katt?
Och så blir folk irriterade på människor som inte är konsekvent i sin egen vegetarianism. Typ "Men asså! Du äter ju fisk, du är inte vegetarian!". Vilket ju förvisso ÄR sant, men samtidigt "Jaha, så du äter inte katt och hund? Du är ingen riktig köttätare!".

Alltså! Tanken bara! Hur sjuk den här världen är, och hur bra den här boken är. Alla borde läsa den, den är ingen vegopropaganda, det är en bok om vår relation till djur som mat. Så sjukt intressant!

Dom säger det är nåt med mitt huvud, men ingenting har någonsin varit så nära ett svar

Ibland undrar jag om det är dyrt att säga hej? Att man liksom måste, åh vad jobbigt, kosta på sig att hälsa på folk. Eller le, eller vara trevlig. Jag undrar också om det känns som att man verkligen måste öppna käften och säga allt som man tycker om någon. Man måste verkligen spy ur sig sin bitterhet på någon annan. Kan man sätta in en sån där notis i tidningen om det? Som när man undanber sig födelsedagsfirande för en när man fyller jämnt?
I såna fall skulle jag skriva en sån.

"Kränkande, sänkande, elaka pikar och kommentarer undanbedes. För evigt. Jag vet att jag är liten, ungefär 1.58 cm. Jag har en septumpiercing. Jag blir inte überbrun på sommaren. Jag vet det här, det behöver du absolut inte nämna i elak ton för att höja dig själv. Tack på förhand."

Men jag vet. Folk gillar att ha makt. Folk gillar att götta sig i andras misär, snacka skit och låta som att de är bättre, när det gnager ett eget självhat där inne.

Bara för det, så bjuder jag på den här:

En tiger som skäms, jag vet hur det känns

Ja, det finns mycket att gnälla över, det finns mycket som är fel, som vi inte är nöjda med. Men jag måste ändå alltid få tycka att mitt hemland är ett av de finaste länderna jag vet. Förmodligen är det nog det bästa. Med den bästa maten, med det renaste vattnet och en trygghet förunnad få. Är det en fantasi jag lever i? Förmodligen. Men jag tänker inte gnälla på att vi knappt upplevt krig, att man kom på folkhemmet, att jag aldrig känner mig så trygg som här. Och har man varit någon annanstans, omän det bara är i Tyskland i 4 dagar, så är man (jag) oerhört lättad över att komma hem. Därmed inte sagt att det också är skönt att resa härifrån.
Men man ska ju alltid ha något att gnälla på.

Ps. Sedan läste jag en riktigt smart kommentar av någon person som måste ha haft mycket vettigt innanför pannbenet: "Man har inte särskilt mycket tilltro till sin kultur om man tror att den ska försämras eller försvinna av att den blandas med andra kulturer". 

om framtiden

Jag funderar mycket på livet, på vad jag ska bli när jag blir stor. -Nämeh! Du går ju ett program på universitetet! Svar ja, det gör jag ju. Därmed inte sagt att jag alls vet vad jag kommer att göra i det där som är framtiden. Fram i tiden... Man har ju såklart storslagna drömmar. T.ex vara general för Övre Norrlands fetaste festival som också är Sveriges och kanske topp tio i världen största, med de fetaste namnen och artisterna, mysigaste campingen och myggnät över hela festivalområdet, gratis drinkar och världens längsta axelmassagetåg.
Det hade varit något det.

Jag kommer vara 26 bast när jag har en examen. Då har jag, enligt min mamma, 4 år på mig innan jag ska skaffa barn. Som det här med religion som en säkerhet i livet, så tänker jag mig att framtiden är. Att man jobbar nu för att kunna ha en trygg framtid. Som egentligen bara finns i min fantasi.
Är jag lite morbid när jag tänker så? Typ, vad gör det om hundra år, när allting kommer kring. Nu är nu.

Nä, socker och solsken får andra blogga om. Välkommen.

när katten är borta...

eller, när karln cyklar som en dåre ser jag hur många bloggar man hinner läsa på en sisådär timme. som godis för själen.

this is love in ITALYYYY

ibland undrar man ju hur man är funtad. hur man någonsin ska sluta oroa sig, fundera och ha svårt, åh så svårt, att släppa taget. på riktigt. släppa alla ställen man knutit sig till, alla människor som man verkligen borde bara, verkligen, släppa taget om.
sluta bry sig om vad folk tycker och tänker om en. sluta tänka på hur vissa saker hade kunnat vara. när man borde leva i nuet. jag trodde jag var en förespråkare! jag trodde jag var en nu:are! minsta lilla påminner. minsta lilla rubbar.
i ett litet nötskal.

barnkalas för SD på götaplatsen

idag var he stökigt i storstan kan man säga, sverigedemokraterna hade något sorts möte på götaplatsen och det var fotbollsmatch på hisingen. poliserna var ute och hängde så det förslog.

blir ganska förbannad när det blir ett sådant jävla pådrag när SD ska ha möte. för jag antar att det är skattebetalarna som payar up när det ska hänga ett par hundra poliser och kravallstängsel och piketbussar och hela karusellen så fort de ska snacka. så stänger man av så man inte kan åka förbi med spårvagn eller buss. allvarligt? för att de ska ha ett litet vip-party för sina egna idioter på stan? med poliseskort? kom igen.

yttrandefrihet i all ära, men de där idioterna kan väl ha sina jävla möten hemma hos någon och sen lägga upp dem på youtube.

tillsammans är man mindre ensam

precis så.
låt det bara få vara precis på det sättet.
om det är att sova i samma säng som en man tycker är fin, dricka kaffe med en vän eller hångla med en total främling på ett dansgolv. utan att tidsbestämma, ge det namn eller älta.