Juletid

Jag är så sjukt skoltrött, jag vill verkligen inte gå mer skola. Jag är så less! Jag vill jobba! Jag väntar alltid på det som ska komma sen, jag har så svårt att leva i nuet. Och just nu, fan, jag är så less. Jag längtar så mycket till juni då allting förhoppningsvis är klart, då jag har en examen och jag kan slappna av och leva. Men för nu så är det bara att bita ihop och fortsätta, annars blir jag ju faktiskt aldrig klar. Och fakta är att jag klarar mer än jag tror.

Jag hoppas verkligen att livet inte handlar om det här, att stressa, känna sig dålig, bli pressad och hela tiden försöka prestera. Ja, jag hör ju hur det låter, det är precis så livet är. Det enda jag kan hoppas är att jag ska bry mig mindre och mindre. Det har jag märkt att jag gör, gör färre hönor av fjädrar. Det är skönt.
Min mormor brukar säga att hon hon får säga vad hon vill för att hon är så gammal. Jag hoppas att det är så det känns, att man släpper alla ideal, alla saker man borde säga eller göra, mer och mer med åldern.

Hursomhelst. Den här julen kommer bli omtumlande. Det är den redan. Det är såhär nära jag har varit en hel familj på hela mitt liv och jag känner både ångest och lättnad inför framtiden.

Gissar på julen -93