jag har som oftast levt efter devisen 'hångla först, prata sedan'. med andra ord: kasta dig in i saker utan att fundera först, ta sedan konsekvenserna. jag har alltså mer ältat saker och haft ångest för saker, än att fundera över och sönder saker innan jag tar mig för dem. jag har alltid tänkt att det har varit smartast så. eller, jag vet inte, jag har nog egentligen aldrig tänkt efter, före. men mer att istället för att ångra saker jag inte gjorde; ångra saker jag gjort. för om man inte provar, då kommer man väl fundera över det i all evinnerlig tid. är detta ett drag som jag är stolt över alla dagar? nej. är detta ett drag jag hellre har än att vela omkring och tänka sönder saker tills chansen fladdrat förbi och det är för sent? absolut.
det gäller absolut inte bara hångel, det gäller det mesta. det är absolut svaret på varför jag har hunnit flänga/flytta runt så pass mycket på senaste tid som jag har gjort. och jag har ångrat mycket. men jag har också vunnit på det, därav känns ångern inte riktigt fullskalig. jag har hunnit fundera så mycket, jag har förlorat mycket, jag har krossat och blivit krossad. lär jag mig av mina misstag? varje. jävla. gång.
vad ville jag säga med det här då? jag är jag. du är du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar