last weekend

Var igår och kollade på The Tiny här på Folkets Hus i Umeå. Det känns så roligt att sånt faktiskt händer på vardagar i den stad man bor i, att vi verkligen är en kulturstad. Tillbaks till The Tiny, som för mig blir en ren återupptäckt. Jag har lyssnat förr men varit rätt ointresserad. Och det här händer ganska ofta faktiskt, jag är ointresserad, ser bandet live och helt plötsligt skiner en gloria runt dem i värsta hallelujamomentet. Jajemän. Jag menar, vid några tillfällen tog karln fram en såg som han spelade på.

Det känns som att hela den här sommaren har folk gjort slut, både i bloggosfären och kring mig. Det känns... konstigt. Man vet att det såklart är så livet är, folk blir ihop, folk skaffar barn, folk gifter sig, men folk gör även slut och skiljer sig i samma utsträckning. Det känns sorgligt att tänka så, att det finns en sådan överhängande risk. Nä! Vad deppigt det blev, och här kommer mer fint (som Lisa aldrig skulle lyssna på för hon klarar inte av min deppiga musiksida):

Uppror!

Hallå! Världen!
Jag vill göra uppror! Fet-uppror. Jag vill spränga alla gränser, jag vill göra alla uppror åt alla. Själv, åt er. Vill göra uppror mot etablissemanget (för det ordet har jag hört man ska göra uppror mot), mot härskarteknik-utövare, mot energitjuvar, mot översittare och bitterfittor. Uppror, I say! Vill upp med näven i allas ansikten och ba ropa saker. Olika då såklart, beroende på vad upproret är emot. Skaffa tjockare skinn på näsan, bita av, säga stopp.

Men jag vill själv göra, uppror mot normer, regler, jante, mig själv. Göra som jag vill, kan själv, gå iväg. Slita upp skjortan som Hulken och ba "raaaaor uppror!". Eller som Grynet skulle ha sagt: "ta ingen skit". 

Det är ingen vanlig dag.

IDAG ÄR JL'S FÖDELSEDAG! 

HURRA HURRA HURRA! 

fjällsommar!

För er som varit nyfikna på hur jag har haft det, här kommer lite bilder! 

Blåhammarens fjällstation, längst till vänster = personalhuset

Stormklockan innan norska gränsen, så man ska hitta till vindskyddet

Gick till Norge för att kasta smör

Skulle gå på toa i Järpen, fick ett däck

Sommarens första bröllop - Caroline & Jocke, i Addes hood; Ås

Jag fyllde 25 och Hanna bakade tårta, Jakob fick smaka

Gabban hälsade på en vecka! 

Så vi tog en öl på Stråket

På dejt i Östersund

Storsjöyran bjöd upp! Till regn...

Patriotismen flödade

Fick fint besök i form av en annan Svärd

Utsikt mot Sylarna

Ute på Surtur

rättelse

Men kan man låta bli att bli sugen på en vintersäsong? I think not. Och jag åker inte ens skidor! Man kanske måste skaffa sig en splitboard ändå... 

Det är så skönt att vara tillbaka! Att vara här! Jag hjärta Ume! 

älska sig själv

Vi håller på med ett test i skolan, vi ska komma på vad vi står för och vad vi ska ha för personligt varumärke. Det är lättare sagt än gjort, ska sägas. Det är ganska svåra frågor man ska svara på, t.ex. om man var 20 år igen, vad man skulle ändra. Eller bra saker med en själv, ens bästa egenskaper som partner, kompis, arbetskamrat. Det har alltid varit så svårt att formulera saker man tycker är bra med sig själv. Visst, senast igår skröt jag om att jag är så snygg på mitt körkort. Det är jag! Jag har aldrig varit så snygg som på den bilden! Men det är svårt att skryta om sig själv. För hur går det egentligen ihop med jante? Vi snackar gärna om (och göttar oss i)  folk som gjort bort sig, som är idioter, som gjort en jävligt arg, som misslyckats osv. Men vi är ganska sena med att berömma, och speciellt oss själva. Och jag är sjukt dålig på det. Både till mig själv och till andra, det är en sak att ha i bakläxa livet ut.

Anna Ileby, en fantastisk konstnär, har skrivit en sådan lista, 5 saker hon älskar med sig själv. Det är fantastiskt att göra en sån, att öva på att faktiskt sätta uppskattande ord på den du ska leva med resten av livet. Och ja, det är med dig själv såklart. Medan jag filar på min lista, så tycker jag att du ska fila på din. Och kan du fler än fem, skriv ned dem och fortsätt skriva, och läs dem för dig själv när självpeppen är låg.

hälften klar, hälften kvar

Imorgon börjar det som är tänkt att vara mitt sista år i skolan. Sista året, ever. Sista höstterminen, sista pengarna att låna av CSN. Nu vet man ju aldrig vad som händer sen, det kan hända att det inte alls stämmer. Men på det här programmet har jag bara ett år kvar. Ett år. Ett år går så fort, så paniken har ju redan hunnit ikapp mig.
Tills dess får det här KEP-året med de underbara fellow keparna bli som en bal på slottet. Trist, grått, tråkigt.. och alldeles, alldeles... UNDERBART!