Var igår och kollade på The Tiny här på Folkets Hus i Umeå. Det känns så roligt att sånt faktiskt händer på vardagar i den stad man bor i, att vi verkligen är en kulturstad. Tillbaks till The Tiny, som för mig blir en ren återupptäckt. Jag har lyssnat förr men varit rätt ointresserad. Och det här händer ganska ofta faktiskt, jag är ointresserad, ser bandet live och helt plötsligt skiner en gloria runt dem i värsta hallelujamomentet. Jajemän. Jag menar, vid några tillfällen tog karln fram en såg som han spelade på.
Det känns som att hela den här sommaren har folk gjort slut, både i bloggosfären och kring mig. Det känns... konstigt. Man vet att det såklart är så livet är, folk blir ihop, folk skaffar barn, folk gifter sig, men folk gör även slut och skiljer sig i samma utsträckning. Det känns sorgligt att tänka så, att det finns en sådan överhängande risk. Nä! Vad deppigt det blev, och här kommer mer fint (som Lisa aldrig skulle lyssna på för hon klarar inte av min deppiga musiksida):
Det känns som att hela den här sommaren har folk gjort slut, både i bloggosfären och kring mig. Det känns... konstigt. Man vet att det såklart är så livet är, folk blir ihop, folk skaffar barn, folk gifter sig, men folk gör även slut och skiljer sig i samma utsträckning. Det känns sorgligt att tänka så, att det finns en sådan överhängande risk. Nä! Vad deppigt det blev, och här kommer mer fint (som Lisa aldrig skulle lyssna på för hon klarar inte av min deppiga musiksida):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar