Nä, hejn går it.

Jag måste blogga, så är det ba. Men jag gör om lite, så följ mig här hörni:

http://alexandralu.wordpress.com/

Årets bästa TV-serier 2012

Då var det tid att summera årets bästa TV-serier igen! Jag hade svårt att göra en lista faktiskt. Detta var året då jag slutade se en massa serier, t.ex. orkade jag inte fortsätta med Grey's Anatomy, Gossip Girl och How I met your mother. Men, jag kommer säkerligen plocka upp dem igen! Detta var också året då jag isolerade musklerna så att säga. Jag valde ut några serier och sedan slutade jag se resten och började inte heller se så mycket nytt. Jag har missat många av årets nya hypade, kan jag lätt säga.

#10: Äkta människor
Mja, denna minns ni säkert! Den svenska serien som hade en stor del av Sveriges skådespelartalanger i sig (de är väl inte så många?) och lyckades halvdant. Jag följde den i alla fall, så det är väl ett bra betyg i min värld. Och bra idé tycker jag verkligen!



#9: Hart of Dixie
Ja! Denna följs ännu! Och jag vet inte riktigt varför längre, men den är lättsam och mysig. Eh, så. Ja, den får ligga här nere.



#8: Hung
Jag vet, denna slutade faktiskt att gå 2011, men jag såg den inte förrän i år. Mannen som jobbar som lärare på högstadiet, men som extraknäcker som prostituerad. 

 

#7: Glee
Som sagt, jag älskar musikaler, och denna serie bara fortsätter och fortsätter! Men ärligt talat, den är inte så bra längre med säsong 4. Man kanske skulle lägga av medan man är på topp? Det är dock en favorit, så länge den finns kommer jag sitta bänkad framför varje avsnitt och förmodligen fortsätta gråta en skvätt till varje avsnitt... Och det här är fan bästa scenen!



#6: Sherlock
Sherlock Holmes i modern tappning med den något udde och bokstavskombinerade detektiven. Riktigt bra faktiskt! Och vem gillar inte Martin Freeman? 



#5: New girl
Ingen kan ha missat den här pärlan med Zooey Deschanel, och om du har missat den, se fort som fan. Göllig, rolig, påhittig och lättsam serie som man blir helt beroende av. Se! Seeeeee!



#4: Dag
Norsk serie som handlar om den bittre och ensamme parterapeuten Dag. Hans liv är åt skogen och han rådgör alla par som kommer till honom att skilja sig. Hans syster ordnar dock en dejt till honom och efter det blir hans pedantiskt ordnade liv totalkaos. Så. jävla. rolig. Bästa svarta komediserien sen Black books!



#3: Mad Men
Detta var året då jag upptäckte Mad Men. Kan ju verka galet, en sådär 5 år senare än alla andra. Men då kunde jag ju också se 5 hela säsonger utan att behöva vänta på avsnitt. Kläderna, drinkarna, kvinnorna som gör uppror i det tysta, och så männen. De kompletta idioterna. Fan, det här är en sån jävla bra serie.




#2: Downton Abbey
 Säger ba hejn: Brittiskt. 20-tal. Och voilá! En av världens bästa serier!



#1: GIRLS
Lena Dunham som skapat serien och också spelar Hannah, har gjort en för jävla klockren serie. Exakt såhär är det ju. Det är som Sex and The City fast fyra unga tjejer som är så långt från Sex and the City man kan komma. Det är inget glamoröst (förutom filmningen). Det är ba, tjejer. Det här är så bra, och jag önskar att den här serien ska pågå i evigheter. 

Juletid

Jag är så sjukt skoltrött, jag vill verkligen inte gå mer skola. Jag är så less! Jag vill jobba! Jag väntar alltid på det som ska komma sen, jag har så svårt att leva i nuet. Och just nu, fan, jag är så less. Jag längtar så mycket till juni då allting förhoppningsvis är klart, då jag har en examen och jag kan slappna av och leva. Men för nu så är det bara att bita ihop och fortsätta, annars blir jag ju faktiskt aldrig klar. Och fakta är att jag klarar mer än jag tror.

Jag hoppas verkligen att livet inte handlar om det här, att stressa, känna sig dålig, bli pressad och hela tiden försöka prestera. Ja, jag hör ju hur det låter, det är precis så livet är. Det enda jag kan hoppas är att jag ska bry mig mindre och mindre. Det har jag märkt att jag gör, gör färre hönor av fjädrar. Det är skönt.
Min mormor brukar säga att hon hon får säga vad hon vill för att hon är så gammal. Jag hoppas att det är så det känns, att man släpper alla ideal, alla saker man borde säga eller göra, mer och mer med åldern.

Hursomhelst. Den här julen kommer bli omtumlande. Det är den redan. Det är såhär nära jag har varit en hel familj på hela mitt liv och jag känner både ångest och lättnad inför framtiden.

Gissar på julen -93

Om att rädda isbjörnar

Ofta tror jag att jag har ett bra miljötänk. Att jag har tänkt på allt. Vi källsorterar allt som går, vi tar "bara bilen ibland" (som kanske mornarna då jag har försovit mig, dvs 3 av 5 mornar för att jag ska "komma i tid"), handlar mycket ekologiskt, och vi försöker äta vegetariskt minst en dag i veckan. Mja, såna bra saker som man tänker ska rädda isbjörnarna.

Men det här med shopping. Shopping. Fan, jag köper till stor del kläder på andrahand så jag kan egentligen strutta runt med halvglatt samvete, men rea och billigheter då? Jag gillar kläder! Det är inte så att jag faktiskt behöver 100 klänningar i garderoben, nä. Och jag har för mycket kläder, jag vet det. Min garderob är fullproppad. Och ändå har jag det där klassiska dramat varje morgon som jag själv regisserar, jo, det kallas "Jag har inget att ta på mig" och jag har tyvärr alltid huvudrollen.

Jag vill veta mer om hur kläder produceras, vem som gör dem och vad de bär på för gifter. Men världen är så himla ond, och hur många steg måste jag ta för att vara den perfekta samvetsmänniskan? Ska jag inte äta chips pga att man kan kanske få cancer? Inte köra bil pga miljöförstöringen? Inte äta kött pga utarmning av jorden? Inte köpa möbler på IKEA pga regnskogen? Ja, alltså, jag vill säga ja till allt det där.
Men det är väl upp till var och en antar jag. Det mitt samvete klarar av. Vissa saker blundar jag för, vissa saker försvarar jag även fast jag egentligen inte måste och vissa saker stödjer jag inte pga sunt vett och sans.

Så, jag vet faktiskt inte. H&M, McDonalds, Dole... Tror inte det har med namnet att göra. Jag tror att världen handlar om pengar och makt, och att alla bara är mer eller mindre onda. Ja, så tror jag. 

jag har lånat det, på vägen hem, på bibblo

den bästa träningen är den som blir av

ÄLSK HEJN! 

önskar jag vore henne nu

Jag behöver semester, verkligen. Jag känner mig fast och tråkigt och irriterad. En månad vid ett hav, bara läsa böcker jag vill och bara dricka paraplydrinkar och lapa sol. Ja, herregu, jag har verkligen varken tålamod eller förmågan att bara räkna till tre i mitt huvud istället för att vilja slå in någon annans.
Ska bli fint med helg i Pite. Men innan det; grovjobbe. 

saker som irriterar mig #12

Jag har fått höra att jag borde lugna ner mig, borde sluta slåss så hårt för att få säga mina åsikter, att de är fåniga eller oviktiga. Att de inte spelar roll ändå, inget kommer att förändras.
Jag hatar det, jag hatar när man förminskar kvinnor och kvinnors problem. P-piller, våldtäkter, löner, att ta plats. Kvinnor och män är människor, de ska behandlas lika. Hörde på radion om en karl som hade försökt våldta en transvestit, men fick mindre straff för att det varit en man han hade försökt våldta, och inte en kvinna. Hur sjukt låter inte det här? Ingen ska våldtas, ingen. Varken kvinnor eller män. Varken kvinnor eller män ska behandlas i könsroller.

Jag skulle inte ge mig in i hen-diskussionen här, men det är något som gnager i mig. Jag förstår verkligen inte kalabaliken. Vad spelar det för roll att det finns ett ord för han/hon? Uppfinn fler ord eller ta bort ordet, jag bryr mig inte! Problemet kvarstår - könsrollerna. Kvinnor är så, män är så. Spelar väl för fan ingen roll om det finns ett ord för han/hon, könsrollerna lever tyvärr kvar ändå. Jag är inte för att man ska vara en hen - jag är en kvinna, ingen kan ta ifrån mig det, jag är en hon. Men de som inte vill vara han eller hon? Lev och låt leva. Det enda jag ber är att jag inte ska tillskrivas en viss personlighet för att jag är kvinna. Det är total idioti. Samma för män som har press på sig att leva upp till att vara det man så fint kallar "manlig".

Men vem är mest upprörd över ordet hen? Ofta är det män. För om det inte finns manligt och kvinnligt, då kan man heller inte vara manlig, macho, en karlakarl. Sjukt jobbigt att bli fråntagen det. Att vara pojkflicka är coolt, att vara flickpojke är bögigt. Hur gick det till? Vad är så hemskt med att vara "kvinnlig"? Hen är ett bra ord när man inte vet vad för kön den man pratar om har. Språket utvecklas ständigt, hur skulle det vara om man bråkade om ordet "googla" - Men säg "söka på internet" för i helvete! Sluta använda NYA ord!".

Bara så att ni vet, med all säkerhet, jag kommer aldrig sluta slåss. Jag kommer aldrig sluta kommentera, kritisera. Livet är orättvist, och jag ensam kan inte förändra något utom hur jag lever mitt liv, det jag accepterar i mitt liv. Men många bäckar små. Det här är inte sista gången jag skriver om feminism, manligt och kvinnligt, var så säker.

oktobers

2008 - Piteå. Reunion för 9c i Oscars lägga.
Ångest för allt, mitt absolut sämsta år  hittills i mitt 25-åriga liv.
Bestämde mig för att ändra på allting och
bokade en biljett för att börja nya året på en helt
annan plats, något jag ständigt tackar mitt 21-åriga jag för. 

2009 - Cirkussittning i Växjö.
Pluggade film och  körde tvådagars alldeles för ofta.
Var sjukt nöjd med livet och trivdes som fisken i vattnet i Småland.
Hade alltid bra hårdagar. 

2010 - Öjebyn. Hoppade av skolan och flyttade hem.
Månad innan jag drog till Indien igen.
Sitter i en kundvagn och ler mot en kille som jag inte sett på ett år nu.

2011  - Piteå. Fest i Cissis gamla lägga. Älskade nya utbildningen,
stört lycklig sambo och hade hittat hem till Norrland. 

2012 - Umeå. Hajfajvar mig själv efter att ha sprungit min första asfaltsmil.
Tusen projekt i huvudet, en längtan efter en snart hemkommen Svärd och
nervös inför Rigaresan med klassen som började dagen efter. 

dagens känslor (av någon anledning jag själv inte riktigt kan komma på)