Jag trodde inte att det skulle sluta såhär. Sluta? Är det verkligen klart? Jag börjar tappa tron, jag börjar tappa hoppet om att det ska vara en härlig sommar. Ens en härlig stad eller ett land eller en jord. Jaja. Tjatigt. Men ärligt, ljuger inte du så är det jag eller hon eller han eller de, eller mest sannolikt allihop. För är det inte dig jag vill försvara så är det mest mig själv eller han som jag pratade med innan som sa det och hon sa att kanske han sa att jag vill men inte du och han och hon och Gud och vem vet vem han har barn med..
Det känns så förlamat, så handikappat. Hela tiden det här stora molnet som aldrig tycks lyfta. Jag är så fruktansvärt less. Kanske jag redan förstört och röjt, våldtagit och bränt allting. Jag vill inte ens sätta ut ett frågetecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar