Tänk att just nu sitter jag 150 mil hemifrån, i ett nytt hem, i en ny stad.
Hur gör man för att inte fundera ihjäl sig själv?
Det finns alldeles för många "Tänk om...". Det finns alldeles för många sätt att ångra sig, skylla på sig själv i evigheter. Men det som endast var en fyllegrej är nu ack så sant; Vi ska inte kolla bakåt, bara framåt. Allting som har hänt, jag har världens värsta förmåga att älta i all evinnerlighet.
Missförstå mig rätt, jag trivs. Jag är inte alls i valet och kvalet. Jag vill vara här.
Men om tre år, när allting är klart. Vad kommer jag säga då?
Äh, fuck it. Varför ska jag fundera på det nu? Typiskt, typiskt mig.
Nu ska jag fan gå och lägga mig, är ledig imorgon och har massor att ta tag i.
(Bara du är lycklig.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar