Man kan ligga på marken utanför sockerbitarna och skratta så att man gråter eller irra runt för länge på stallvägen för att hitta mellanfesten eller huvudfesten efter för-förfesten och kanske se en man med bara väst och ingenting under eller tro att man bara har snor i näsan eller stå i en balkongdörr och prata om hur fan man kan känna samma människor trots 150 mils avstånd eller kanske ha med sig en ölstav eller sitta på golvet eller håna en keps som är färgig och kanske bli hånad för sin norrländska men sedan bli hyllad för den och så lyssna på nu kan du få mig så lätt och tänka på förr i tiden och önska att man hade gardiner eller i alla fall en rullgardin och kanske en stol eller två eftersom annars får folk sitta på golvet.
Man kan också sakna ett hjärta som är för långt bort för att nås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar