Jag vill kunna tro, inte vara så jävla velig och hit och dit.
Jag vill kunna se det glada, det cepe-rosa och det som gör allting så fluffigt.
Jag vill verkligen ha något sorts hopp.
Jag vill vilja ha duttidutt.
Nu ser jag lite svart. Jag lyssnar nog för mycket på Bon Iver och Ane Brun.
Äh, jag ska fan skärpa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar