jo, jag tänkte ju att jag skulle vara så pass duktig att jag efter min föreläsning skulle ta mig ett löppass (det första sen i höstas). solen hade precis varit framme, så jag tyckte väl att det var bara att he sig ut. sagt och gjort, nycklarna i fickan, lämnade mobilen hemma. som jag alltid gör när jag ska springa. jag tänkte att jag skulle ju bara vara borta i ca 20 minuter (det var så länge jag tänkte att jag skulle hålla ut).
en och en halvtimme senare är jag tillbaks på blidväders. jag. är. helt. seriös. jag sprang så fruktansvärt vilse. först och främst sprang jag till industriområdet där volvo håller till (har aldrig varit där innan, har ingen aning om vart det är på en karta). när jag irrat runt där färidgt insåg jag ju att det var bara att springa tillbaks samma väg som jag kom. och jo, det var ju då jag insåg att jag började bli rätt trött. och det började regna. och det kom en karl som såg lite ut som hunchbach (kan vara överdrift, förmodligen inte). så på ren rädsla fortsatte jag springa.
tillslut, efter vad som kändes som timmar inne i skogen, hittade jag ut. det var nära att jag ställde mig och ropade på hjälp, helt seriöst. jag var livrädd. så, nästa gång, tar jag fan med mig telefonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar