dagens nina hemmingsson

lådkärlek

oh I am a lonely painter, I live in a box of paints
I'm frightened by the devil, and I'm drawn to those ones that ain't afraid
I remember that time that you told me, you said; love is touching souls
surely you touched mine
cause part of you pours out of me, in these lines from time to time

don't count the days, make the days count

jag är fortfarande i någon sorts halvsömn av ångest. fast egentligen är det inte ångest, det är mer tristess tror jag. jag börjar låta som bergman. snart känner jag väl demonerna komma över mig också. så jag gick och köpte mig en biljett till en sittning. det kan ju inte skada, i alla fall. eller, vad fan vet jag.
jag vill inte hata vintern. jag gör egentligen inte det. fast just nu är det motigt. jag vill ha lite sol, lite känsla, lite fart, lite pang, och lite havreflarn.

det är inte lätt när det är svårt. men jag är inte deprimerad än, oh nej, jag ska först försöka skaffa mig någon sorts hobby. sedan kan det få gå utför. (men innan det går utför ska jag se lost säsong två.)

Nina Hemmingsson kan sina saker hon

så gick en måndag från mitt liv och kommer aldrig åter, men det gör inte så mycket, för vad är en måndag (ingen bal på slottet)

Ibland har man bra dagar, ibland är de jävligt kassa,
och ibland önskar man att man var någon annanstans
och om man var där så hade man önskat att man var här.
Jag vet inte, idag var en sån dag som kanske inte gör så mycket.
Jag lyckades ha ångest för ett antal saker, och jag orkar verkligen
inte ens ha ångest.
Här kommer några exempel dock:

• Livet, i allmänhet. Jag menar, varför pluggar jag? För att få ett jobb. Varför? För att försörja mig. Varför? För att överleva. Men LEVA då? Vad hände med att LEVA? Och jag har ingen emot att "bita i det sura äpplet" och plugga i tre år. Men sen då? Skrek jag i panik i mitt eget huvud.
• Kärleken. Jo, ta mig fan, jag hade ångest för kärleken. Jag som inte ens har en tillstymmelse till dejtföremål. Och det är inte alls det jag har ångest över, att jag inte har något av det. Utan mer att om jag nu skulle få tummen ur och "skaffa" något av det, hur gör man då för att det ska fungera för att det inte ska bli äppelskrutt och helvete? Ja, jag vet. Ganska konstigt att ens fundera över det, men det får jag göra, hur mycket jag vill. Och skriva om det, hur mycket jag vill. Det är bara tankar ändå, inget man kan köpa något med.
• Resa. Jag är en sån där person som aldrig blir nöjd när det gäller att se saker. Jag får inte nog. Jag kommer aldrig bli klar. Om jag fick bestämma så skulle jag aldrig sluta röra på mig, jag önskar att mitt liv var en backpackersaga. Men jag antar att jag är alldeles för svensk och uppstyrd (det vill jag helst inte erkänna, men det sitter liksom i blodet) för att alltid vara på resande fot. Och någon filur sa nångång att livet är en resa, och då kan ni ju bara läsa punkt ett igen, för då börjar liksom ångesten om igen.

Sedan så hann inte ha bakterapi, för jag har inga ingredienser, så jag får nog ha lite Amelie från Montmartre-terapi istället. Ibland får man fan vara nere, för efter regn kommer solsken och allting är möjligt och jag är ung och snygg och helt jävla fabulous.

and the truth is, I miss you

är nu återigen hemma i växjö efter en liten semester i vårt ljuva grannland.
nu är jag så trött som man kan bli och hungrig. man kanske skulle göra något åt det.
har lektion imorgon också, dock bara jalla jalla tror jag. den är bra, så den vill jag inte missa. postis hade lyckats trycka ned min jacka (som jag beställt) i mitt postfack, så mina filmer är på ica för de rymdes minsann inte. nu går jag bara och väntar på skolskenslandet som fasiken borde vara framme. åt helvete!

dags för lite vänner och sen sovasovasängsängsäng. åh, den som hade momos idag alltså! hade varit sjukt gott.

På 90-talet kunde man konsten att vara fånig

jag kan inte riktigt koncentrera mig när det är strålande sol utanför mitt vindu och det droppar från istapparna. så jag ska nog försöka ta t-banan in till stan och gå vilse en stund innan herr dagis har slutat, och en trevlans kväll börjar.

äcklig, äcklig, äcklig färdigmat

alla, alla, alla borde se landet brunsås. och äta bättre, ta sig tid, köpa redig mat och ta hand om sig själva.

ps. idag kan jag inte komma på någon som har mer tur än paul. fyfan. tusen miljoners kramar.

I've been sleeping for forty days and yeah, I know that I'm sleeping cause this dream's too amazing

har haft ett par stormiga veckor känns det som, men helt plötsligt har jag total sinnesfrid, alla orosmoln är försvunna och jag känner mig som fluffig blåbärsmuffinsdeg som man inte vill baka med utan bara äta upp för det ser så drömskt ut. jag har massor med skolarbete och det är konstiga tecken och underliga spel hit och dit. men just nu (jag har denna vecka vaknat på rätt sida 2 dagar av 2) så känner jag mig bara så hjärtefluffande lycklig.

jag har gråtit lite över jin och sun när de ska skiljas åt vid flotten, och älskat mr darcy för att han säger så vackra saker till elizabeth. och christoffer utopar "MEN DU TYCKER JU INTE ENS OM ROMANTIK!", och jag inser att jag har blivit blödig.

har gjort en lista på spotify tillägnad helt och hållet mig själv och mitt svarta jag som älskade oth.

imorgon bär det av till oslo och ett par dagars semester, men ikväll blir det att se annie och så de två sista avsnitten av lost säsong 1.

request

all the time I waited here for you
all the time I stood here holding dandelions and chocolate for you
tumbleweeds and fireworks go by
it's hard to keep them still for you to see
but you know that I try