måndag, februari 08, 2010

så gick en måndag från mitt liv och kommer aldrig åter, men det gör inte så mycket, för vad är en måndag (ingen bal på slottet)

Ibland har man bra dagar, ibland är de jävligt kassa,
och ibland önskar man att man var någon annanstans
och om man var där så hade man önskat att man var här.
Jag vet inte, idag var en sån dag som kanske inte gör så mycket.
Jag lyckades ha ångest för ett antal saker, och jag orkar verkligen
inte ens ha ångest.
Här kommer några exempel dock:
  • Livet, i allmänhet. Jag menar, varför pluggar jag? För att få ett jobb. Varför? För att försörja mig. Varför? För att överleva. Men LEVA då? Vad hände med att LEVA? Och jag har ingen emot att "bita i det sura äpplet" och plugga i tre år. Men sen då? Skrek jag i panik i mitt eget huvud.
  • Kärleken. Jo, ta mig fan, jag hade ångest för kärleken. Jag som inte ens har en tillstymmelse till dejtföremål. Och det är inte alls det jag har ångest över, att jag inte har något av det. Utan mer att om jag nu skulle få tummen ur och "skaffa" något av det, hur gör man då för att det ska fungera för att det inte ska bli äppelskrutt och helvete? Ja, jag vet. Ganska konstigt att ens fundera över det, men det får jag göra, hur mycket jag vill. Och skriva om det, hur mycket jag vill. Det är bara tankar ändå, inget man kan köpa något med.
  • Resa. Jag är en sån där person som aldrig blir nöjd när det gäller att se saker. Jag får inte nog. Jag kommer aldrig bli klar. Om jag fick bestämma så skulle jag aldrig sluta röra på mig, jag önskar att mitt liv var en backpackersaga. Men jag antar att jag är alldeles för svensk och uppstyrd (det vill jag helst inte erkänna, men det sitter liksom i blodet) för att alltid vara på resande fot. Och någon filur sa nångång att livet är en resa, och då kan ni ju bara läsa punkt ett igen, för då börjar liksom ångesten om igen.
Sedan så hann inte ha bakterapi, för jag har inga ingredienser, så jag får nog ha lite Amelie från Montmartre-terapi istället. Ibland får man fan vara nere, för efter regn kommer solsken och allting är möjligt och jag är ung och snygg och helt jävla fabulous.

2 kommentarer:

- sa...

åh herregud vad jag känner igen mig. Har precis sett den här: http://svtplay.se/v/1877982/dokumentarfilm/konsten_att_vara_manniska , rätt mycket perspektiv på samhället i den. Man vill inget annat än att åka bort på obegränsad tid till ett varmt ställe och fundera på vad man egentligen vill göra medan man bara har roligt och träffar folk och hoppas att det löser sig med pengar alternativt bosätta sig ett tag i den norrländska mannens växthus medan han lugnar ner en med sina kloka ord..

alexandra lundgren sa...

den ska jag kolla på nästan direkt!