Jag är fortfarande furious. Jag är fortfarande jävlat pissed off. Det förstör varje morgon och varje kväll. Jag har inte glömt, förlåtit eller gått vidare. Jag trodde att jag hade det, jag var helt säker på att jag bara var arg på världen och på mig själv för att jag inte kan ta tummen ur. Men i all ärlighets namn, jag är fortfarande sjukt förbannad. På en massa saker!
Förlåt, till alla er som råkar stå i vägen för min ilska. Jag ska göra allt jag kan för att ni inte ska råka ut för den och för att jag ska komma över den, bli glad igen. Men bli inte förvånade om jag är lite lättirriterad eller bara allmänt förbannad. Jag ska försöka ta tag i det. För hur kul är det att umgås med någon som fräser, och av ingen anledning över huvud taget. Det är ingens fel, det är ingen som ska be om ursäkt till mig. Det är jag och bara jag som ska försöka ta mig igenom ilskan. Det är ganska ansträngande att bli arg över minsta lilla. Jag klickar. Direkt!
Jag har försökt att tänka positivt, att börja dagen med att säga "Du kan! Du är inget retard! Du är ju som bäst när du är glad!" (Vem är som bäst när de är arga?), och det går bra. Det går bra tills jag träffar någon eller det inträffar något. På en sekund är jag fly förbannad på disken, på kylskåpsdörren som slår igen av sig själv, på telefonen som stängs av, på döda ting, mest. Men också självklart på alla fruktat sjukt dumma människor.
Åh, det blev ett ilsket inlägg, men jag var tvungen. Jag är inte arg på någon, jag är bara arg. Och jag ska försöka att dölja det bättre, eller helt enkelt glömma det. Puh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar