jo, det är sant. det är hon som alltid har på sig mina finaste och högsta klackisskor. med dem trampar hon folk på tårna och krossar hjärtan. 'skärp dig!' säger ni, och jag vill säga 'det är inte jag! det är ju hon. hon som alltid, alltid har dem på sig utan att ens vingla. hon är så bestämd och vild. jag vet inte vem hon är, men det är inte jag!'.
hon klampar fram i mina skinny jeans och säger saker som gör andra illa, och hon lånar pengar och gör slut på mina och tar alla sämsta besluten fastän hon är full. ja, när hon är nykter också. det är hon som säger att hon är svår, att hon inte vet vad hon vill, att hon vill flumma runt tills hon vet. hon vill inte ha ett förhållande, hon vill inte sätta stämplar, hon vill bara ha uppmärksamhet.
jag blir så arg på henne. hon som går omkring i mina skor. det är inte synd om henne, tyck aldrig synd om henne. jag brukar säga att hon ska ta på sig mina converse, att hon ska skaffa ett jobb och klippa sig. att hon är skyldig mig pengar. att hon måste skärpa sig för hon skämmer ut oss. men jag måste börja älska henne, det är sanningen, eller hur? annars kommer hon aldrig skärpa sig. jävla fåntratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar