ibland kan man ju verkligen bli förvånad över hur man träffar folk och vart. jag menar, vad är det som gör att man mitt i brunnsparken springer på ett norrländskt ex till en vän? eller att man hux flux möter nya bekanskaper utanför vårväderstorget en fredagskväll? vet flera som säger att de inte alls tror på ödet, att allting är en enda fet slump. jag vet inte jag, jag ser för många tecken överallt på att det där är bullshit. det finns fan något som drar oss mot eller ifrån varandra. slumpen är för jävla random.
sitter jag här och säger att det finns tecken? att det finns en mening med allt som händer och att gud har skapat oss för jävla bra för att det bara ska vara en sjukt stor slump? jag säger i alla fall nej på det sista. fan, ödet är för mycket. då måste jag ju tänka att det alltså finns en stor plan för alla och även för mig. nu blev det för djupt. jag är bakis. lyssnar lite på britney spears istället.
1 kommentar:
när åker du till london love?
Skicka en kommentar