I'm dying, I'm dying to see sunlight

Hon måste ju sjunga om vintern i Norrland. Vilken tur att vi har midnattssol då, liksom för att make up for it. Och vilken jäkla snygg video.

Dom säger det är nåt med mitt huvud, men ingenting har någonsin varit så nära ett svar

Ibland undrar jag om det är dyrt att säga hej? Att man liksom måste, åh vad jobbigt, kosta på sig att hälsa på folk. Eller le, eller vara trevlig. Jag undrar också om det känns som att man verkligen måste öppna käften och säga allt som man tycker om någon. Man måste verkligen spy ur sig sin bitterhet på någon annan. Kan man sätta in en sån där notis i tidningen om det? Som när man undanber sig födelsedagsfirande för en när man fyller jämnt?
I såna fall skulle jag skriva en sån.

"Kränkande, sänkande, elaka pikar och kommentarer undanbedes. För evigt. Jag vet att jag är liten, ungefär 1.58 cm. Jag har en septumpiercing. Jag blir inte überbrun på sommaren. Jag vet det här, det behöver du absolut inte nämna i elak ton för att höja dig själv. Tack på förhand."

Men jag vet. Folk gillar att ha makt. Folk gillar att götta sig i andras misär, snacka skit och låta som att de är bättre, när det gnager ett eget självhat där inne.

Bara för det, så bjuder jag på den här:

En vecka kvar i Umeå. Vemod! Ändå. Äventyr igen.

En tiger som skäms, jag vet hur det känns

Ja, det finns mycket att gnälla över, det finns mycket som är fel, som vi inte är nöjda med. Men jag måste ändå alltid få tycka att mitt hemland är ett av de finaste länderna jag vet. Förmodligen är det nog det bästa. Med den bästa maten, med det renaste vattnet och en trygghet förunnad få. Är det en fantasi jag lever i? Förmodligen. Men jag tänker inte gnälla på att vi knappt upplevt krig, att man kom på folkhemmet, att jag aldrig känner mig så trygg som här. Och har man varit någon annanstans, omän det bara är i Tyskland i 4 dagar, så är man (jag) oerhört lättad över att komma hem. Därmed inte sagt att det också är skönt att resa härifrån.
Men man ska ju alltid ha något att gnälla på.

Ps. Sedan läste jag en riktigt smart kommentar av någon person som måste ha haft mycket vettigt innanför pannbenet: "Man har inte särskilt mycket tilltro till sin kultur om man tror att den ska försämras eller försvinna av att den blandas med andra kulturer". 

Måndagsmusik

Det finns sån musik som man bland tappar bort, och som man blir så glad när man hittar igen. Sånt som inte passat en på en stund och som inte har passat ens sinnelag. Det sköna är att man alltid kan komma tillbaks. Hitta tillbaks. Ett sånt band är Bo Kaspers Orkester. Aldrig är jag så stolt över min hemstad som när jag hör Bo Sundström och hans sch-ljud. Om Pite hade ett ljud hade det varit hans härliga röst. Man kanske skulle försöka fixa så han kan läsa in en ljudbok?

och kvällen till ära fick man lyssna till en sån fin sångfågel...

Grattis Svärd!

Nu är du ynka 27 år. 

Semester!

Imorgon tar vi semester mitt i veckan och drar ut i Europe! Välförtjänat säger jag ba. Och hit åker vi. Detta kort är från första gången jag var där. Det var 2007. Nu hoppas jag bara på god mat, billig öl och lite inspiration. Och shopping såklart. Känner ni igen er? Vart ska jag åka?

om framtiden

Jag funderar mycket på livet, på vad jag ska bli när jag blir stor. -Nämeh! Du går ju ett program på universitetet! Svar ja, det gör jag ju. Därmed inte sagt att jag alls vet vad jag kommer att göra i det där som är framtiden. Fram i tiden... Man har ju såklart storslagna drömmar. T.ex vara general för Övre Norrlands fetaste festival som också är Sveriges och kanske topp tio i världen största, med de fetaste namnen och artisterna, mysigaste campingen och myggnät över hela festivalområdet, gratis drinkar och världens längsta axelmassagetåg.
Det hade varit något det.

Jag kommer vara 26 bast när jag har en examen. Då har jag, enligt min mamma, 4 år på mig innan jag ska skaffa barn. Som det här med religion som en säkerhet i livet, så tänker jag mig att framtiden är. Att man jobbar nu för att kunna ha en trygg framtid. Som egentligen bara finns i min fantasi.
Är jag lite morbid när jag tänker så? Typ, vad gör det om hundra år, när allting kommer kring. Nu är nu.

Nä, socker och solsken får andra blogga om. Välkommen.

?

"Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen."

Vad är det som missförståtts? Likställighet. Klart och tydligt. Hur kan man då kalla sig för antifeminist?
Man kanske som kvinna inte vill ha rösträtt, rätt att jobba eller rätten att bestämma över sin egen kropp? Eller, jag ändrar mig där, det hade spelat noll roll om jag varit man istället för kvinna, jag hade ändå velat ha den rätten. Oavsett kön. Folk är fan dum i huvudet.