måndagsbarn

Det är måndag, det är min 2:a dag som bosatt i Jämtland. Jämtland! Så stört. Här har det snöat hela dagen, och jag steg upp klockan sju. Det kändes som att jag inte hade sovit en blund, man är väl ovan att inte ha någon som snarkar en i örat hela jävla natten.
Som sagt, steg upp och skulle på min första dag på praktiken på Jamtli. På projektet med att bygga 70-talsby! Jag känner mig på exakt rätt ställe när jag får sitta i ca 3 timmar och titta på Fem myror är fler än fyra elefanter som research. Så man ska få i en bra känsla. Asså! Jag är fortfarande nervös för de här månaderna, men shit, det känns som att jag verkligen prickat in ett guldkorn här.

Imorgon ska jag fan peppa upp mig till att gå på bodypump. Spännande!

Östersund aka Haglöfsmeckat

Igår tog vi hela lasset med grejer och flyttade till Östersund. Eller, jag. Svärd kockar numer på jämtlandsfjälle' och jag ska ha praktik. Man har liksom packat alla väskor och ryggsäckar man har full i kläder, man får spendera en stor jävla tid med att packa in det i de två garderoberna i ettan man ska bo i. Från klädkammare till 2 garderober att dela på. Det här med femhundra klänningar och Svärds ode to Haglöfs. Hursom. Sitter med fulla garderober, ensam i ny stad, lyssnar på p3, dricker köffe. Funderar på att ta en promenad eller rent av springtur. Vädret växlar mellan sol, snö, blåst, varmt och kallt. Typiskt aprilväder såhär första april.
Normalt jävla helt stört nervös inför imorgon.

Största problemet är fan vad jag ska ha på mig. Känner jag mig själv sitter jag klockan 07:30 imorgon och stirrar in i proppfull garderob. Typiskt mig.

I'm dying, I'm dying to see sunlight

Hon måste ju sjunga om vintern i Norrland. Vilken tur att vi har midnattssol då, liksom för att make up for it. Och vilken jäkla snygg video.

Dom säger det är nåt med mitt huvud, men ingenting har någonsin varit så nära ett svar

Ibland undrar jag om det är dyrt att säga hej? Att man liksom måste, åh vad jobbigt, kosta på sig att hälsa på folk. Eller le, eller vara trevlig. Jag undrar också om det känns som att man verkligen måste öppna käften och säga allt som man tycker om någon. Man måste verkligen spy ur sig sin bitterhet på någon annan. Kan man sätta in en sån där notis i tidningen om det? Som när man undanber sig födelsedagsfirande för en när man fyller jämnt?
I såna fall skulle jag skriva en sån.

"Kränkande, sänkande, elaka pikar och kommentarer undanbedes. För evigt. Jag vet att jag är liten, ungefär 1.58 cm. Jag har en septumpiercing. Jag blir inte überbrun på sommaren. Jag vet det här, det behöver du absolut inte nämna i elak ton för att höja dig själv. Tack på förhand."

Men jag vet. Folk gillar att ha makt. Folk gillar att götta sig i andras misär, snacka skit och låta som att de är bättre, när det gnager ett eget självhat där inne.

Bara för det, så bjuder jag på den här:

En vecka kvar i Umeå. Vemod! Ändå. Äventyr igen.

En tiger som skäms, jag vet hur det känns

Ja, det finns mycket att gnälla över, det finns mycket som är fel, som vi inte är nöjda med. Men jag måste ändå alltid få tycka att mitt hemland är ett av de finaste länderna jag vet. Förmodligen är det nog det bästa. Med den bästa maten, med det renaste vattnet och en trygghet förunnad få. Är det en fantasi jag lever i? Förmodligen. Men jag tänker inte gnälla på att vi knappt upplevt krig, att man kom på folkhemmet, att jag aldrig känner mig så trygg som här. Och har man varit någon annanstans, omän det bara är i Tyskland i 4 dagar, så är man (jag) oerhört lättad över att komma hem. Därmed inte sagt att det också är skönt att resa härifrån.
Men man ska ju alltid ha något att gnälla på.

Ps. Sedan läste jag en riktigt smart kommentar av någon person som måste ha haft mycket vettigt innanför pannbenet: "Man har inte särskilt mycket tilltro till sin kultur om man tror att den ska försämras eller försvinna av att den blandas med andra kulturer". 

Måndagsmusik

Det finns sån musik som man bland tappar bort, och som man blir så glad när man hittar igen. Sånt som inte passat en på en stund och som inte har passat ens sinnelag. Det sköna är att man alltid kan komma tillbaks. Hitta tillbaks. Ett sånt band är Bo Kaspers Orkester. Aldrig är jag så stolt över min hemstad som när jag hör Bo Sundström och hans sch-ljud. Om Pite hade ett ljud hade det varit hans härliga röst. Man kanske skulle försöka fixa så han kan läsa in en ljudbok?

och kvällen till ära fick man lyssna till en sån fin sångfågel...

Grattis Svärd!

Nu är du ynka 27 år. 

Semester!

Imorgon tar vi semester mitt i veckan och drar ut i Europe! Välförtjänat säger jag ba. Och hit åker vi. Detta kort är från första gången jag var där. Det var 2007. Nu hoppas jag bara på god mat, billig öl och lite inspiration. Och shopping såklart. Känner ni igen er? Vart ska jag åka?