What a sweet story

Jag tror inte att man någonsin känner någon egentligen. Man känner nog inte sig själv ens. Hur ska det gå till? Alla är oförutsägbara, fastän de är förutsägbara. Man tror man känner någon, och sedan tror man att man känner sig själv. "Jag kommer inte hem ikväll, om jag känner mig själv." Fan, du känner inte dig själv! Jag känner inte mig. Jag är en underlig prick. Jag ändrar mig upp och ned. Än hit, än dit, hoppar till något annat ställe för att sedan dyka upp på något helt nytt. Som en liten bacill. Manipulativ bacill, tydligen. If you don't know me by now. Ja, if. Hm. Nu ska jag sluta natt-dilla. Go'natt.