Det här är bland det sjukaste som har hänt mig. Det måste bara ha att göra med Morgan Freeman. Den mannen är absolut Gud. Ask and you shall recieve, är det så man säger Mr Freeman? Imorgon drar jag nedåt i landet och blir i Växjö. Och mot allt som jag har sagt tidigare; här är det: jag har fått en lägenhet. Förvisso dyr, och måste möbleras, och jag lär väl få äta nudlar. Men jag får ett eget hem, och ärligt talat så är jag lite i chock och måste sitta ned som mest. För så var inte planen senast för 2 timmar sedan. Och jag är redan nedpackad, och planen är framlagd. Nu är det mycket som ska ändras på mycket kort tid. Hur gick det till?
Fast jag ska inte klaga. Jag var i alla fall inte och rännde mitt i natten nedåt och sov bara 2,5 timmar, nej, nej, jag sov gott i 12 timmar i min underbara säng.
Nu känns det bra, nu är jag på väg.
Ändå viskar "Ropa inte hej förrän du är över bäcken" i mina öron, och det är oroväckande. Mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar