grannar

asså jag vet inte riktigt vad jag ska säga om grannskapet här på blidväders. vi har ju då de ovanpå som antingen rollar golvet med en kavel, åker skateboard i vardagsrummet eller har ett barn som åker bobbycar fram och tillbaks. jag gillar att tänka mig hur de sitter och kavlar på golvet, eller att en pappa och en mamma står i varsin ände av rummet och liksom stjutsar (hur fan stavas DET?!) ungen fram och tillbaks medan han inte skriker av skratt (för det hör man ju inget av).
de har också en bäbis som gråter titt som tätt.

det finns också gubben mittemot, som, om man träffar honom när man ska ut eller in, verkar vara väldans, väldans sugen på att snacka. så jag gör det ba så svenskt som jag kan; jag andas ut ett jävligt snabbt hej och låser dörren bakom mig.

sedan har vi de jävligt störande grannarna nedanför. och jag vet, om jag säger att de är asiater så kanske det låter som att det är därför jag ogillar dem, eller att det är därför de är högljudda. it is not. men man kan inte vara så himla pk jämt. de håller oss ibland vakna på nätterna med att skrika på varandra. alltså, starta bråk kring ett-två på en vardagsnatt på okänt asiatiskt språk, är ganska irriterade. då för att vi inte alls förstår varför de ens grälar. hade varit mycket intressant att veta vad de grälar om så sent på nätterna.

förutom alla de där, så finns det också ett antal barn runtomkring här. barn i all ära, jag menar, de gör mig inte så mycket. men liksom ba en note till myself: barn är högljudda. speciellt när de springer upp och ner i trapphuset. akustiken där är ju bara oslagbar.