där jag växte upp bodde nästan bara busflickor. och vi var lika illa som emil i lönneberga vissa dagar. det var jag, emelie och anneli. det var ofta att vi kom på att vi skulle "rymma hemifrån". jag vet inte vem som sett mest på pippi långstrump, men jag är inte sen med att erkänna att det kan ha varit jag. därmed inte sagt att jag var den modigaste av oss.
men vi lekte ofta i skogen, byggde kojor, klättrade i träd, gjorde allmänt saker som våra föräldrar sagt att vi inte fick göra. jag minns en gång jag fastnade i snön på ängen, och stöveln fick vara kvar i snön. jag minns när jag trodde vi hade kommit till "fjällen" och jag grät. jag minns när jag skrev "alexandra" med en tuschpenna under annelis skrivbord. jag minns spökhistorier, annelis stuga på havsbadet och när hon klev på en rostig spik. jag minns när vi lekte med barbies utomhus och låtsades att våra cyklar var hästar.
alla barn borde få växa upp som vi gjorde.
(läs fler ur 30-dagars)
men vi lekte ofta i skogen, byggde kojor, klättrade i träd, gjorde allmänt saker som våra föräldrar sagt att vi inte fick göra. jag minns en gång jag fastnade i snön på ängen, och stöveln fick vara kvar i snön. jag minns när jag trodde vi hade kommit till "fjällen" och jag grät. jag minns när jag skrev "alexandra" med en tuschpenna under annelis skrivbord. jag minns spökhistorier, annelis stuga på havsbadet och när hon klev på en rostig spik. jag minns när vi lekte med barbies utomhus och låtsades att våra cyklar var hästar.
alla barn borde få växa upp som vi gjorde.
(läs fler ur 30-dagars)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar