jag är en kvällsmänniska, som de flesta som känner mig vet. jag hatar mornar, jag är som mest produktiv på kvällen och jag vet knappt vad jag heter när jag vaknar. därav kallar svärd min morgonperson för "den dumma". det här samhället är inte skapt för mig, eller för såna som mig. samhället tycker att det är fult att vara en kvällmänniska, och något eftersträvsamt att vara en morgonmänniska, det hör nog till det här "duktig-kulturen". man ska vara duktig och inte sova bort sina dagar. jag vill inte, och kommer aldrig vilja ha ett sju-till-fyra-jobb. mest för att jag inte är en människa före lunch. jag skulle lätt kunna ha ett kvällsjobb.
men som sagt, om jag då skulle ha det, så finns det inga som helst förbehåll för ett sådant liv. allting "viktigt" händer på dagarna. man tycker synd om de som jobbar natt, eller kväll. varför har det blivit så, när det finns bevis för att alla människor inte är morgonmänniskor? varför måste man ändra på dem? det blir som att ändra på folks vänsterhänthet.
jag läste en bok för ett tag sedan som heter sova gott - en sömnguide från a till zzzzz. här tar de upp en fruktansvärt intressant sak:
Sömnforskningen har slagit fast att vissa är morgonmänniskor och andra kvällsmänniskor. Med detta menas att våra kroppar redan från födseln är byggda för en viss dygnsrytm, alltså för att vara aktiva under ett visst antal timmar för att sedan gå till vila. Evolutionen har skapat två sorters människor. Den ena är en sort som med sina tidiga morgnar ger ett effektivt intryck på sina arbetsplatser, men sällan pussar annat än kudden på sena efterfester. Den andra är de som befinner sig i ett katatoniskt tillstånd fram till lunch då de äter sin frukost, men å andra sidan alltid verkar ha roligast på de sena festerna.
med sådan info i bakfickan, varför ser världen ut som den gör? jag tycker till exempel att det är orimligt att kläder/lägenheter/klassrum/stolar är skapta efter långa personer. det är jämförbart med det här. jag ska kämpa för kvällsmänniskorna! vi ska inte bara förknippas med efterfester!
du och jag kalle. du och jag!
men som sagt, om jag då skulle ha det, så finns det inga som helst förbehåll för ett sådant liv. allting "viktigt" händer på dagarna. man tycker synd om de som jobbar natt, eller kväll. varför har det blivit så, när det finns bevis för att alla människor inte är morgonmänniskor? varför måste man ändra på dem? det blir som att ändra på folks vänsterhänthet.
jag läste en bok för ett tag sedan som heter sova gott - en sömnguide från a till zzzzz. här tar de upp en fruktansvärt intressant sak:
Sömnforskningen har slagit fast att vissa är morgonmänniskor och andra kvällsmänniskor. Med detta menas att våra kroppar redan från födseln är byggda för en viss dygnsrytm, alltså för att vara aktiva under ett visst antal timmar för att sedan gå till vila. Evolutionen har skapat två sorters människor. Den ena är en sort som med sina tidiga morgnar ger ett effektivt intryck på sina arbetsplatser, men sällan pussar annat än kudden på sena efterfester. Den andra är de som befinner sig i ett katatoniskt tillstånd fram till lunch då de äter sin frukost, men å andra sidan alltid verkar ha roligast på de sena festerna.
med sådan info i bakfickan, varför ser världen ut som den gör? jag tycker till exempel att det är orimligt att kläder/lägenheter/klassrum/stolar är skapta efter långa personer. det är jämförbart med det här. jag ska kämpa för kvällsmänniskorna! vi ska inte bara förknippas med efterfester!
du och jag kalle. du och jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar