"Träning ska vara FÖR dig, inte MOT dig."

Jag funderar mycket på det här med mat, med träning. Folk med ätstörningar, folk som kallar sig träningsnarkomaner. Som på fullaste allvar åker skidor i den kallaste snålblåst när vi andra dricker te framför teveserier, för att det kliar i hela kroppen efter att få komma ut. Ja, jag bor med en sådan.

Varför tränar jag? Varför är jag så himla sugen på att bli helt frisk och få träna? Frågar jag mig själv ibland när jag göttar mig i böcker eller filmer inomhus. Varför? Det är liksom ett livslångt projekt. Jag tror absolut inte att vi är gjorda för att sitta stilla så mycket som vi gör, med alla kontorsjobb och stackars studenter som sitter på föreläsningar och i bibblan dagarna i ända och bara vill åka hem och slänga sig i soffan och inte tänka på formler/lagar/blodomlopp än hellre på att träna.

Jag läser en jävligt bra blogg som handlar om träning, och en jävligt sund inställning till träning må jag säga. Det är så roligt det där ordet. "Träning". Att träna. Som att folk inte gör det dagligen i jobbet. Sätt en stegräknare på min mamma så skulle hon lätt "träna" mer än folk som hänger på gym dagligen. Det är bara inställningen till det. Att röra på sig, att må bra. För att man vet att det är bra för en.