ticktack

jag packar. i lådor. när man har allting omkring sig så tänker man inte att det är så många saker. de är ju bara där. men när man ska stoppa ned dem så blir det ett himla liv, kan jag säga. och jag kommer inte minnas vart jag har stoppat allt. det oroar mitt pedanthjärta sig för mest.
jag har sagt det här förut och jag säger det igen, jag gillar att packa. jag drar ut allting ur lådor och ur garderober och viker in, städar ur, slänger, sparar, stoppar tillbaks. det är liksom min grej. när jag är ute och reser häller jag ut väskan, och packar fint ihop den igen. lite som amelies föräldrar.

men hur är känslan nu då? som när jag flyttade från växjö? från piteå? jag vet inte. jag vet bara att det här är nya äventyr, och jag ska hålla hårt i den tanken. tänka whatever, tänka att det bara går att ta från dag till dag. måste verkligen sluta vara domedagsprofet och börja vara... inte det.

en bild säger mer än tusen ord

jag har inget att skriva just nu, min hjärna är lite på paus allmänt. bryta ihop och komma igen?
hursomhelst, så här får ni istället lite bilder från den här våren. det är pite, växjö, östersund.


vi hade alla hjärtans fest i gbg - hur man ser konserter 2011 - surpuppan gusten

fikade i snön i ösd - åt glass med jocke i pite - pappa grillade kött i öppna spisen med pannlampa

böle - pojkarna och majken ser hockey - jesper åker snowracer

fika på brogyllen - smoothie med amanda - åkte till växjö och festade med fina fina gullungar



gerd hälsade på i götet - amanda målar tånaglar

david hade semester från skidrandet och älskade bröd - jag och majken hos mamma

11 - syskon

jag har fyra yngre halvsystrar, varav en jag har växt upp med. det roliga är att alla har namn som börjar och slutar på a. som att mina föräldrar ingick i någon sorts pakt.

Grattis på födelsedagen Joel!

jag veeeeet, men det är ju den enda bilden jag har på dig!

10 - det här är ingen modeblogg

därför kommer jag inte lägga upp en bild på vad jag hade på mig idag. men jag kan berätta lite om kläder som jag haft på mig under årens lopp, som jag undrar vart de finns idag.

hjärtjeansen - jajemän, jag hade ett par ljusa jeans som blev förstörda av målarfärg. jag minns inte riktigt vad jag målade. var det ens målarfärg? hursomhelst. min mamma kom på den smarta idén att vi skulle klippa ut jeanshjärtan och täcka alla fläckar med dem. sagt och gjort, och dessa jeans bar jag med stolthet i åratal. och jag har ingen aning om vart de finns idag. förmodligen i en låda någonstans, då jag har en förmåga att vara sentimental och spara kläder som förknippas med olika tidpunkter i mitt liv.

the sounds-t-shirten - det måste ha varit sommaren 2002, och the sounds spelade på pdol. jag stod i folkhavet och skrålade till maja ivarssons röst och jag var så fruktansvärt glad. jag hade ju nött sönder ett kassettband med the sounds när jag oljade läktarna, skrapade sargen och målade väggar på klubben, och fick äntligen se dem live. den tröjan använde jag också mycket flitigt, och jag vet seriöst inte vart den håller hus! den som jag älskade så mycket!

reebook-skorna - ni minns väl när man skulle vara "fancy"? när jag gick tvåan på gymnasiet så var det så jävla inne att både vara och säga fancy. de där skorna hörde liksom till. alla hade såna där tjocka vita tennisskor med högt skaft och ett kardborreband. men jag hade de coolaste. för på mina stod det tokyo med grafitti.

(läs fler ur 30-dagarslistan)

soul kitchen

äntligen, efter att ha älskat fatih akins mot väggen och vid himlens utkant så tänkte jag att jag skulle se soul kitchen. och vilken film va!

soul kitchen handlar om tysk-grekiska zinos som driver restaurangen soul kitchen i hamburg. det går sådär, han serverar skitmat och har ingen riktig kock. hans flickvän drar till shanghai och han funderar starkt på att säga av sig restaurangen till någon annan så att han ska kunna följa efter henne. men han hittar ingen som kan driva restaurangen och får till råga på allt diskbråck. ett jävla rejält ett. och så vänder allt. och sedan vänder det igen, och igen. som det brukar göra i akins filmer, trots att detta då är mer en komedi. helt fantastisk! se, för bövelen.

but there are things that lie in my path, that I just have to do

9 - "gud skapade inte människan, människan skapade gud"

jag har aldrig varit kristen, eller, ska man kanske säga religiös? jag har trott på gud enstaka gånger i mitt liv, och jag vet inte vad/vem gud är. jag kan ha sagt "snälla gud, om du hjälper mig nu så ska jag..." ett par gånger och lyft ögonen mot himlen. för det är väl dit man ska vända sig, om man ska ha tag i honom/henne. jag visste inte bättre.

jag har ingen tro, och jag vet att det låter ju tråkigt. jag tror inte på himlen, jag tror inte på helvetet. jag tror inte att man kommer någonstans när man dör. men tro mig, jag skulle vilja tro. jag tycker bara inte att det låter rimligt. när man dör, är man död. det är slut. vi har en viss tid på oss att göra, ja, vad det nu är vi ska göra, sen är vi klara. det får jag nöja mig med.

religion söndrar, har jag kommit fram till att jag tycker. man skiljer på gud och gud. din och min gud, och vem som har den bästa religionen. religion är verkligen ingenting jag vill ge mig in på. de som har sin, får ha sin. man kan säga sig göra så mycket i religionens namn. i sin guds namn.

en religiös kanadensare sa till mig en gång att han tyckte att det var ointelligent att inte tro på gud, att inte vara religiös. jag visste inte vad jag skulle svara. jag tycker att det är fint att människor kan vända sig till något högre och känna stöd. men jag kan inte det, för jag tror mer på det där att man är sin egen lyckas smed osv. men ointelligent?
man vill känna sig liten, man vill ha något att stödja sig mot. och jag har stunder då jag absolut skulle behöva ett sådant stöd. det finns så mycket annat jag tror på än på just det.

jag tror att vi måste tro, men lite mer på oss själva. och det där med att tillsammans är man mindre ensam, det, det tror jag absolut på.

(läs fler ur 30-dagarslistan)

perspektiv