det var en konstig helg. jag hade så jävla roligt, men det var liksom helgen av tusen kriser kändes det som. som en berg-och-dalbana. usch vad negativ jag låter, jag hade förbannat roligt (när jag inte helt plötsligt var en dramaqueen och en barnpassare i samma kropp). speciellt igår när jag tog mig in på en bild på mitt pass på axels telefon. eftersom jag blivit avstulen plånboken på fredagen. för om jag inte tagit mig in hade jag missat att se vem min future husband är. och det är ingen mindre än:
ursöta Erlend Øye, i (det tidigare, för mig, helt okända bandet) The Whitest Boy Alive.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar