döda vinkeln

I brist på annat kollade jag in min gamla blogg (minihopp.blogg.se), och hittade inlägg från september 2006:
Sjumilakliv

Ibland går det bra. Som idag. Idag har jag bara tänkt på det tre gånger. Tre hela gånger. Det är en bra dag. Ibland går det mycket sämre, som i förrgår. När allting samlas och vill ut. Genom alla porer. Det vill ut genom ögonen, som tårar. Att det gör ont går oftast att dölja. Och ja, det går att glömma, korta stunder. Men det är mest det där lilla som hela tiden gnisslar, svider. Det där splittarde vi:et. Det där varma som omfamnade vid synen och första klivet inne på hallgolvet. Det som gör ont är inte att allt ska bort, att allt ska försvinna. Att det största beviset för att vi någonsin funnits mosas till gegga i huvudet. Det som gör mest ont är att det ska tystas ned. Det ska vara hysch hysch. NÄR JAG VILL SKRIKA ATT DET GÖR ONT OCH DET ÄR ERT FEL kommer det att punkteras och sopas under mattan. Det där med åsikter som skulle komma fram, håll inte inne, säg vad du känner är den fetaste lögnen jag matats med. Jag har säkert gått upp 10 kilo. Och det finns inga promenader som kan banta bort de kilona. Hur ska jag kunna gå vidare när jag inte vill? När jag fortfarande vill klamra mig fast.

Och september 2007:

Europa på ryggen

Hemma igen efter mitt äventyr i Europa. Jag gör om garanterat om det om jag får chansen. Fast inte till samma städer igen såklart. Har varit mycket uppåt och ibland nedåt, som det oftast är på resor. Tyvärr blev vi av med lite för mycket grejor.
Nu väntar KomVux, Högskoleprovet, Thailand och så sen får vi se...

Och för två år sedan skrev jag här, i september:
Minnen på tape

Tänk så många hångel som ryms i ett kassettband. Så många tårar, skratt och pepp. Eftersom mammas bil endast har en bandradio (eller vad det nu heter), så blir det att jag rotar fram mina gamla goa blandband och skrålar till Savage Garden, Five och lite Iron Maiden (faktiskt!). Det är sjukt många låtar som jag kopplar till saker, saker som jag inte annars minns än när jag hör dem spelas. Crash and Burn, Hallowed be thy name, If Ya Gettin' down (det var ju ingen som kunde missförstå att det sista var Five.). Mycket kärlek, många hångel med repeat på cd:n. Åh, jag älskar höstlukt och minnas svunna tonårstider. Sexan, PDOL 2003, Gothia, Blue Babes (ha!), heartache. Å, ja. Livet är så bra ibland. Speciellt när man får digga lite I knew I loved you before I met you, hur klyschig är inte den låten? Ha!

Och så september 2009:
South Again

Om man ska vara petig så har jag faktiskt pluggat idag.
Jag har suttit på YouTube och tittat på filmklipp från M, jag har också finslipat min första uppgift. Jag är inte dum i huvudet, hoppas jag, men jag är så dålig på att ta tag i saker. Även om jag nu känner stressen så är den liksom inte nog stressad för att få mig i panik än.

En annan sak som inte har med hemtentan att göra är att jag tror att jag håller på att bota min skepsism. Tror, är nyckelordet.
Dock på ruta ett, men är inte så långt bort från att ta ett steg framåt som jag själv kan tro.


Var tvungen, vi är så fruktat snygga
(Karlstad, 2005)

Det är ganska intressant att se, att det liksom finns kvar, att jag kan kolla hur jag mådde. Har jag sagt att jag gillar att titta bakåt? Jag gillar att titta bakåt.