igår ringde det någon till mig, jag hann inte svara så jag ringde upp. sedan gjorde jag en klassiker deluxe, hon svarade med sitt namn och jag rynkade ögonbrynen, hörde inte vad hon sa för namn, och tryckte därför på rött. vem var hon? vad ville hon? men så när hon ringde upp mig igen så fick jag veta svaret: det var mamman till en vän till mig som är på vift. han hade liksom försvunnit i ett svart hål, ingen telefon på, inte inloggad på facebook, puts väck. jag tycker inte om sånt där, jag är den som får lite panik nästan direkt man säger att man inte får tag i någon, och om folk inte svarar i telefon så tror jag att de ligger belly-up i något risfält.
detta var såklart inte fallet, min vän var vid liv och hade råkat ut för nytt simkort + slut batteri + ingen laddare. så kan det gå!
nu till det jag funderade på medan vi inte visste vart han var: skulle jag kunna känna om han levde? liksom i kroppen. så provade jag känna efter. men nae, jag kunde inte känna någon kickanenergi. sedan provade jag elin. kanske lite elinenergi ändå? och det som ploppade upp var en elin som sprang runt på storulvån med svart tisha och gav order till folk. "det måste ju stämma" tänkte jag. summan av kardemumman blir väl att jag tror mig kunna veta om folk lever beroende på hur jag kan frammana vad de gör i detta nu, alltså; med inbillning kommer man långt.
idag är det fredagsflörten i christer i p3 klockan 14! äntligen!
1 kommentar:
jag lever kära du!! har du fått mitt fina vykort? väntar på brev.../elin
Skicka en kommentar