Juletid

Jag är så sjukt skoltrött, jag vill verkligen inte gå mer skola. Jag är så less! Jag vill jobba! Jag väntar alltid på det som ska komma sen, jag har så svårt att leva i nuet. Och just nu, fan, jag är så less. Jag längtar så mycket till juni då allting förhoppningsvis är klart, då jag har en examen och jag kan slappna av och leva. Men för nu så är det bara att bita ihop och fortsätta, annars blir jag ju faktiskt aldrig klar. Och fakta är att jag klarar mer än jag tror.

Jag hoppas verkligen att livet inte handlar om det här, att stressa, känna sig dålig, bli pressad och hela tiden försöka prestera. Ja, jag hör ju hur det låter, det är precis så livet är. Det enda jag kan hoppas är att jag ska bry mig mindre och mindre. Det har jag märkt att jag gör, gör färre hönor av fjädrar. Det är skönt.
Min mormor brukar säga att hon hon får säga vad hon vill för att hon är så gammal. Jag hoppas att det är så det känns, att man släpper alla ideal, alla saker man borde säga eller göra, mer och mer med åldern.

Hursomhelst. Den här julen kommer bli omtumlande. Det är den redan. Det är såhär nära jag har varit en hel familj på hela mitt liv och jag känner både ångest och lättnad inför framtiden.

Gissar på julen -93

Om att rädda isbjörnar

Ofta tror jag att jag har ett bra miljötänk. Att jag har tänkt på allt. Vi källsorterar allt som går, vi tar "bara bilen ibland" (som kanske mornarna då jag har försovit mig, dvs 3 av 5 mornar för att jag ska "komma i tid"), handlar mycket ekologiskt, och vi försöker äta vegetariskt minst en dag i veckan. Mja, såna bra saker som man tänker ska rädda isbjörnarna.

Men det här med shopping. Shopping. Fan, jag köper till stor del kläder på andrahand så jag kan egentligen strutta runt med halvglatt samvete, men rea och billigheter då? Jag gillar kläder! Det är inte så att jag faktiskt behöver 100 klänningar i garderoben, nä. Och jag har för mycket kläder, jag vet det. Min garderob är fullproppad. Och ändå har jag det där klassiska dramat varje morgon som jag själv regisserar, jo, det kallas "Jag har inget att ta på mig" och jag har tyvärr alltid huvudrollen.

Jag vill veta mer om hur kläder produceras, vem som gör dem och vad de bär på för gifter. Men världen är så himla ond, och hur många steg måste jag ta för att vara den perfekta samvetsmänniskan? Ska jag inte äta chips pga att man kan kanske få cancer? Inte köra bil pga miljöförstöringen? Inte äta kött pga utarmning av jorden? Inte köpa möbler på IKEA pga regnskogen? Ja, alltså, jag vill säga ja till allt det där.
Men det är väl upp till var och en antar jag. Det mitt samvete klarar av. Vissa saker blundar jag för, vissa saker försvarar jag även fast jag egentligen inte måste och vissa saker stödjer jag inte pga sunt vett och sans.

Så, jag vet faktiskt inte. H&M, McDonalds, Dole... Tror inte det har med namnet att göra. Jag tror att världen handlar om pengar och makt, och att alla bara är mer eller mindre onda. Ja, så tror jag. 

jag har lånat det, på vägen hem, på bibblo

den bästa träningen är den som blir av

ÄLSK HEJN! 

önskar jag vore henne nu

Jag behöver semester, verkligen. Jag känner mig fast och tråkigt och irriterad. En månad vid ett hav, bara läsa böcker jag vill och bara dricka paraplydrinkar och lapa sol. Ja, herregu, jag har verkligen varken tålamod eller förmågan att bara räkna till tre i mitt huvud istället för att vilja slå in någon annans.
Ska bli fint med helg i Pite. Men innan det; grovjobbe. 

saker som irriterar mig #12

Jag har fått höra att jag borde lugna ner mig, borde sluta slåss så hårt för att få säga mina åsikter, att de är fåniga eller oviktiga. Att de inte spelar roll ändå, inget kommer att förändras.
Jag hatar det, jag hatar när man förminskar kvinnor och kvinnors problem. P-piller, våldtäkter, löner, att ta plats. Kvinnor och män är människor, de ska behandlas lika. Hörde på radion om en karl som hade försökt våldta en transvestit, men fick mindre straff för att det varit en man han hade försökt våldta, och inte en kvinna. Hur sjukt låter inte det här? Ingen ska våldtas, ingen. Varken kvinnor eller män. Varken kvinnor eller män ska behandlas i könsroller.

Jag skulle inte ge mig in i hen-diskussionen här, men det är något som gnager i mig. Jag förstår verkligen inte kalabaliken. Vad spelar det för roll att det finns ett ord för han/hon? Uppfinn fler ord eller ta bort ordet, jag bryr mig inte! Problemet kvarstår - könsrollerna. Kvinnor är så, män är så. Spelar väl för fan ingen roll om det finns ett ord för han/hon, könsrollerna lever tyvärr kvar ändå. Jag är inte för att man ska vara en hen - jag är en kvinna, ingen kan ta ifrån mig det, jag är en hon. Men de som inte vill vara han eller hon? Lev och låt leva. Det enda jag ber är att jag inte ska tillskrivas en viss personlighet för att jag är kvinna. Det är total idioti. Samma för män som har press på sig att leva upp till att vara det man så fint kallar "manlig".

Men vem är mest upprörd över ordet hen? Ofta är det män. För om det inte finns manligt och kvinnligt, då kan man heller inte vara manlig, macho, en karlakarl. Sjukt jobbigt att bli fråntagen det. Att vara pojkflicka är coolt, att vara flickpojke är bögigt. Hur gick det till? Vad är så hemskt med att vara "kvinnlig"? Hen är ett bra ord när man inte vet vad för kön den man pratar om har. Språket utvecklas ständigt, hur skulle det vara om man bråkade om ordet "googla" - Men säg "söka på internet" för i helvete! Sluta använda NYA ord!".

Bara så att ni vet, med all säkerhet, jag kommer aldrig sluta slåss. Jag kommer aldrig sluta kommentera, kritisera. Livet är orättvist, och jag ensam kan inte förändra något utom hur jag lever mitt liv, det jag accepterar i mitt liv. Men många bäckar små. Det här är inte sista gången jag skriver om feminism, manligt och kvinnligt, var så säker.

oktobers

2008 - Piteå. Reunion för 9c i Oscars lägga.
Ångest för allt, mitt absolut sämsta år  hittills i mitt 25-åriga liv.
Bestämde mig för att ändra på allting och
bokade en biljett för att börja nya året på en helt
annan plats, något jag ständigt tackar mitt 21-åriga jag för. 

2009 - Cirkussittning i Växjö.
Pluggade film och  körde tvådagars alldeles för ofta.
Var sjukt nöjd med livet och trivdes som fisken i vattnet i Småland.
Hade alltid bra hårdagar. 

2010 - Öjebyn. Hoppade av skolan och flyttade hem.
Månad innan jag drog till Indien igen.
Sitter i en kundvagn och ler mot en kille som jag inte sett på ett år nu.

2011  - Piteå. Fest i Cissis gamla lägga. Älskade nya utbildningen,
stört lycklig sambo och hade hittat hem till Norrland. 

2012 - Umeå. Hajfajvar mig själv efter att ha sprungit min första asfaltsmil.
Tusen projekt i huvudet, en längtan efter en snart hemkommen Svärd och
nervös inför Rigaresan med klassen som började dagen efter. 

dagens känslor (av någon anledning jag själv inte riktigt kan komma på)

sjukling

Hej! Jag är sjuk! Tyck synd om mig då. Jag har sprungit runt på Rigas gator i flera dagar och sovit på askonstig säng där man kände fjädringen, och hemma väntade min kärlek men jag blev sjuk så fort jag hade landat. Solen skiner i Umeå, men vad gör det? Jag kan ju bara se den från fönstret! Ikväll ordnar vi i Kinoklubben film och quiz på Folkets Hus, men vad fan gör det? Jag kan ju inte stå där och vingla med feber och snor och host! Fan å. Jag har inte tid att vara sjuk. Så jag knarkar satsumas och ingefära. Vitaminer osv!

Här kommer ett litet tips, jag har lyssnat på 5 gig med henne nu under Rigaveckan, och det blir bara bättre och bättre. Kör på repeat!

last weekend

Var igår och kollade på The Tiny här på Folkets Hus i Umeå. Det känns så roligt att sånt faktiskt händer på vardagar i den stad man bor i, att vi verkligen är en kulturstad. Tillbaks till The Tiny, som för mig blir en ren återupptäckt. Jag har lyssnat förr men varit rätt ointresserad. Och det här händer ganska ofta faktiskt, jag är ointresserad, ser bandet live och helt plötsligt skiner en gloria runt dem i värsta hallelujamomentet. Jajemän. Jag menar, vid några tillfällen tog karln fram en såg som han spelade på.

Det känns som att hela den här sommaren har folk gjort slut, både i bloggosfären och kring mig. Det känns... konstigt. Man vet att det såklart är så livet är, folk blir ihop, folk skaffar barn, folk gifter sig, men folk gör även slut och skiljer sig i samma utsträckning. Det känns sorgligt att tänka så, att det finns en sådan överhängande risk. Nä! Vad deppigt det blev, och här kommer mer fint (som Lisa aldrig skulle lyssna på för hon klarar inte av min deppiga musiksida):

Uppror!

Hallå! Världen!
Jag vill göra uppror! Fet-uppror. Jag vill spränga alla gränser, jag vill göra alla uppror åt alla. Själv, åt er. Vill göra uppror mot etablissemanget (för det ordet har jag hört man ska göra uppror mot), mot härskarteknik-utövare, mot energitjuvar, mot översittare och bitterfittor. Uppror, I say! Vill upp med näven i allas ansikten och ba ropa saker. Olika då såklart, beroende på vad upproret är emot. Skaffa tjockare skinn på näsan, bita av, säga stopp.

Men jag vill själv göra, uppror mot normer, regler, jante, mig själv. Göra som jag vill, kan själv, gå iväg. Slita upp skjortan som Hulken och ba "raaaaor uppror!". Eller som Grynet skulle ha sagt: "ta ingen skit". 

Det är ingen vanlig dag.

IDAG ÄR JL'S FÖDELSEDAG! 

HURRA HURRA HURRA! 

fjällsommar!

För er som varit nyfikna på hur jag har haft det, här kommer lite bilder! 

Blåhammarens fjällstation, längst till vänster = personalhuset

Stormklockan innan norska gränsen, så man ska hitta till vindskyddet

Gick till Norge för att kasta smör

Skulle gå på toa i Järpen, fick ett däck

Sommarens första bröllop - Caroline & Jocke, i Addes hood; Ås

Jag fyllde 25 och Hanna bakade tårta, Jakob fick smaka

Gabban hälsade på en vecka! 

Så vi tog en öl på Stråket

På dejt i Östersund

Storsjöyran bjöd upp! Till regn...

Patriotismen flödade

Fick fint besök i form av en annan Svärd

Utsikt mot Sylarna

Ute på Surtur

rättelse

Men kan man låta bli att bli sugen på en vintersäsong? I think not. Och jag åker inte ens skidor! Man kanske måste skaffa sig en splitboard ändå... 

Det är så skönt att vara tillbaka! Att vara här! Jag hjärta Ume! 

älska sig själv

Vi håller på med ett test i skolan, vi ska komma på vad vi står för och vad vi ska ha för personligt varumärke. Det är lättare sagt än gjort, ska sägas. Det är ganska svåra frågor man ska svara på, t.ex. om man var 20 år igen, vad man skulle ändra. Eller bra saker med en själv, ens bästa egenskaper som partner, kompis, arbetskamrat. Det har alltid varit så svårt att formulera saker man tycker är bra med sig själv. Visst, senast igår skröt jag om att jag är så snygg på mitt körkort. Det är jag! Jag har aldrig varit så snygg som på den bilden! Men det är svårt att skryta om sig själv. För hur går det egentligen ihop med jante? Vi snackar gärna om (och göttar oss i)  folk som gjort bort sig, som är idioter, som gjort en jävligt arg, som misslyckats osv. Men vi är ganska sena med att berömma, och speciellt oss själva. Och jag är sjukt dålig på det. Både till mig själv och till andra, det är en sak att ha i bakläxa livet ut.

Anna Ileby, en fantastisk konstnär, har skrivit en sådan lista, 5 saker hon älskar med sig själv. Det är fantastiskt att göra en sån, att öva på att faktiskt sätta uppskattande ord på den du ska leva med resten av livet. Och ja, det är med dig själv såklart. Medan jag filar på min lista, så tycker jag att du ska fila på din. Och kan du fler än fem, skriv ned dem och fortsätt skriva, och läs dem för dig själv när självpeppen är låg.

hälften klar, hälften kvar

Imorgon börjar det som är tänkt att vara mitt sista år i skolan. Sista året, ever. Sista höstterminen, sista pengarna att låna av CSN. Nu vet man ju aldrig vad som händer sen, det kan hända att det inte alls stämmer. Men på det här programmet har jag bara ett år kvar. Ett år. Ett år går så fort, så paniken har ju redan hunnit ikapp mig.
Tills dess får det här KEP-året med de underbara fellow keparna bli som en bal på slottet. Trist, grått, tråkigt.. och alldeles, alldeles... UNDERBART! 

dagens tips!

The Secret Life of Bees



&

The help (men läs boken först, tycker jag, för den är svinbra)

 

semester, dag 3

Idag har jag vaknat i min egen säng, jag har byggt ihop 2 solstolar, två trådbackar, en bänk och två gånger försökte jag bygga ihop ett skrivbord men det blev fel så jag sket i det så det står fortfarande fel-ihopbyggt i klädkammaren. Imorgon, kanske, ska jag ta tag i det där. Byggde ihop en av solstolarna i trä och skulle precis sätta mig i den för att äta frulle i solen och öppna post. Så kommer en jävla grävmaskin och brummar runt på innergården tills jag ger upp och klär på mig.

Jag vaknade så sjukt tidigt. Jag var så sjukt pigg. Var jag kanske utvilad pga sovit i min egen säng? Ingen vet. Jag vet dock att jag tog bussen till stan och tänkte ge mig ned till båten för att bara checka läget, se om min cykel stod kvar där jag lämnat den, den 9 juni. Och till min fetaste förvåning ever, så stod den där. Utan en enda skråma, förutom att låset var liksom ihopklämt. Själva kolven var bara... borta. Bände lite, frågade personalen på båten om de hade bultsax, de sa nej men följde ändå ut för att kika. En av dem (båda män, såklart, pinsamt nog) bände lite och låset ba gick sönder i hans händer. Jag skämdes lite för att jag inte tagit i mer.

Men! Glad i hågen gjorde jag både stan och ersboda och det andra på andra sidan av ersboda. Och hittade massor på loppis och rea. Även cykelkorg, som inte passar pga cykellysehållare. Men whatever. Nu ska jag slappna av på balkongen.

7 dagar

Till min "semester". Helt obetald, men välförtjänt kan jag tycka. Det här med semester för mig, och ledigheter. Jag har en urusel förmåga att aldrig kunna hålla mig från att åka bort så fort jag är ledig. Vill alltid hälsa på allt och alla och resa bort, bort, bort. Så den semester jag planerat med att sitta på våra balkonger i Ume, och inreda balkongen, läsa massor med böcker och dricka te och inte röra mig ur fläcken, den börjar bli mer och mer hotad. Sitter och kollar på biljetter, tåg och flyg. Strand eller stad? Vän eller ensam?

Men för i helvete! Du har inte bott hemma på 4 månader! Skärpning! Så nu är det jag som tar tag i mig själv med hårdhandsken och ba "FETNEJ". Inget tåg, inget flyg, knappt buss är godkänd. Bara vara hemma.

Klara Zimmergrens sommarprat

Hej hallå! Och lyssna på det! HÄR! Så sjukt jävla bra. Om barn och viljan och ickeviljan. Så fruktansvärt fint och bra och tänkvärt och klokt. Alla borde lyssna Alla! Du med! NU!

fantasi

Folk snackar så mycket om badkar tycker jag. Folk fantiserar om hur fint det är att ha badkar, att kunna bada och tända stearinljus och slappna av. Aka: svettas, sen frysa, få russinhud och flyta omkring i sin egen skit. När jag och min syster var små badade vi för jämnan hos mormor. I alla fall finns det cirka en miljon bilder på oss badandes, i badkar, med skum som skägg och roligt hår. Men efter man fyllde typ 9 och kapade sitt badande till springa genom vattenspridaren, har jag inte gillat att bada badkar nämnvärt. Av enkla anledningar som är vett och sans. Men visst, om du vill bada badkar och dricka te och bli skrynklig, fine by me.

Men en sak ska du ha klart för dig! Det är inte så bra i verkligheten som det är i fantasin! 

niceville

Men hej på er! Ni som samlas här varje vecka och blir besviken på att det är alldeles för dåligt med inlägg. Mja, jag är fortfarande på fjället och jobbar och njuter av vår kalla sommar. Jag lyssnar på ljudbok också! Niceville. Ni vet, den som blev film för ett tag sen. Så jäkla bra! Läs!
På fredag åker vi uppåt för att gå på sommarens andra bröllop. Det ska bli så sjukt roligt, och nu hoppas jag bara att det blir endast finväder. 

27. och sanningen är.

tankar till norge idag, älskade land

Ingen vanlig dag!

25! 25! 25!

Kommer aldrig mer bli 25. 

Vad är det för dag?

Jag jobbar och står i. Tar det lugnt och hetsar på. Har en fin sommar i en stuga med fin utsikt. Renar på bakgården. Bröllop till helgen, ett av två vi ska på i sommar. Detta är det närmre, det andra tusen mil bort, i Piteå (lätt värt). Tänker för mycket, virkar för mycket, virkar ihjäl mig. Dricker för lite vatten, lyssnar på musik och är nostalgisk mest hela tiden. Saknar personer som försvunnit, som inte kommer tillbaka. Saknar personer jag inte kan förlåta, personer som inte kan förlåta mig. Tänker tillbaks, tänker framåt.

Längtar faktiskt inte hem så mycket. Trodde jag skulle längta mer. Här nu, måste lära mig det. Att vara i här:et. Att vara där jag är, njuta av det lilla, njuta av allt.

dagens tips!

Har ni brist på serier i regnvädret? Kolla in Skins! Svinbra serie om brittiska tonåringar. Bjur på första avsnittet från Youtube. Kolla!

om vänskap/livet/snö

Det rullar på här, vi ser fem olika sorters väder minst, varje dag. Fortfarande lite snö kvar. Det är skönt. Jag känner inte saknad efter sommaren, konstigt faktiskt. Blir fortfarande helt tagen av utsikten, av solnedgången (när den syns). Nu är jag ledig två dagar, ska försöka ta mig runt lite här nu. Jag är nog den enda som inte lämnat stationen sedan vi kom. Pga sjukdom! Men nu är jag frisk.

Funderar mycket på saker som har hänt den senaste tiden. Människor jag träffat, människor jag umgås med. Funderar över mig själv och drag jag inte sett förr, som jag inte är speciellt nöjd med att de kommit. Jag känner mig bättre men ändå sämre. Jag vet, det låter som att jag flummar ut lite här nu. Man tror saker om sig själv. Jag vet inte vad jag vill ha sagt, bara att från och med nu måste jag börja slåss för mig själv igen. Inte ta vilken skit som helst. Göra upp med gammalt. Svårt, men övning ger färdighet.

Glad midsommar!

Hej hörni!
Tänkte bara säga att jag lever, jag bor nu på fjället och har lyckats bli sjuk så att mitt första arbetspass var tvunget att skippas. Men jag mår gött ändå, pga bilderna jag ska visa er. Dock inte så sköj att vara sjuk under de dagar det är så herregudarns vackert väder. Jag skulle kunna bli religiös av de här vyerna. Helt fantastiska. Och snön smälter! Ja, oj vad den smälter. Varje dag finns plättar man inte sett förr. Men här kommer det alltså, där vi bor och jobbar i sommar. 10-12 km från närmaste väg.

Glad midsommar på er!