Jag såg en film igår. En film av hajn cynikern Woody Allen. Jag har aldrig egentligen gillat varken honom eller hans filmer. Speciellt inte de han själv är med i. Han spelar alltid samma figur, som egentligen är han själv. En pratig, jobbig, nervös gubbe som funderar alldeles för mycket på livet och på kärleken osv.
Men! Jag ska inte vara så jäkla konsekvent faktiskt, han har gjort en del bra filmer, men allvarligt, karln gifte sig med sin adoptivdotter. Eller ja, med sin frus adoptivdotter. Det är fan inte friskt. Men så är han ju regissör också. Hursomhelst! Filmen jag såg var Midnight in Paris, med Owen Wilson som nu är en version av männen Allen brukar "spela", i sina egna filmer. En författare som är i Paris med sin fästmö, och på nätterna reser han tillbaks till 20-talets Paris och letar efter guldåldern och hänger med en massa gamla coolingar, typ Hemingway och Fitzgerald. Och ja, den är helt ok, men som alla andra filmer Allen gör, blir det liksom tragikomik av allting. Alla relationer är giftiga, ingen är lycklig, osv. Men Paris är fint, Owen Wilson är söt, och Marion Cotillard är ju med, den jäkla snyggingen, så det var ett helt ok tidsfördriv. Inte en sån jag skulle se igen.Och snart hoppas jag kunna ge upp hoppet på att hitta en riktigt jävla bra Woody Allen-film.
Men! Jag ska inte vara så jäkla konsekvent faktiskt, han har gjort en del bra filmer, men allvarligt, karln gifte sig med sin adoptivdotter. Eller ja, med sin frus adoptivdotter. Det är fan inte friskt. Men så är han ju regissör också. Hursomhelst! Filmen jag såg var Midnight in Paris, med Owen Wilson som nu är en version av männen Allen brukar "spela", i sina egna filmer. En författare som är i Paris med sin fästmö, och på nätterna reser han tillbaks till 20-talets Paris och letar efter guldåldern och hänger med en massa gamla coolingar, typ Hemingway och Fitzgerald. Och ja, den är helt ok, men som alla andra filmer Allen gör, blir det liksom tragikomik av allting. Alla relationer är giftiga, ingen är lycklig, osv. Men Paris är fint, Owen Wilson är söt, och Marion Cotillard är ju med, den jäkla snyggingen, så det var ett helt ok tidsfördriv. Inte en sån jag skulle se igen.Och snart hoppas jag kunna ge upp hoppet på att hitta en riktigt jävla bra Woody Allen-film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar