onsdag schmonsdag

Mja, då var man tillbaks i civilisationen efter typ en vecka på fjäll'e. Ni måste ju förgås av nyfikenhet till vad det var för ilska jag blabbade om förra veckan. Jo, jag lyckades skära upp långfingret klockan sju på morgonen när jag packade bilen för att åka upp till Blåhammaren. Jag skulle vara på Storulvån 10 senast, och var i väldigt god tid. Vilket ju var tur, eftersom jag var tvungen att sitta i total hysteri och hålla hårt i fingret så det skulle sluta blöda, typ 40 minuter. När jag väl kom upp, fick jag ändå vänta 4 timmar på vesslan. Asså. Ilskan var total.

Eftersom jag inte är en fena, och inte är intresserad av att vara en fena, på skidor så blev det mest att åka madrass när vädret väl gav sig. Men i all ärlighets namn var det verkligen inget bra väder. När det var sol var det storm, när det var vindstilla var det mulet, osv. Men trots den svindåliga starten är jag nöjd! Jämtlandsfjällen va, vilka mäktiga fjäll! Längtar till sommaren så man kan använda apostlahästarna för att götta runt sig istället för att måsta skidra. Trevligt folk, god mat, trängas med Svärd i en liten säng, helt underbart må jag säga.

Tog en premiärlöptur för i år, ungefär 3 km. Mer orkade jag inte innan det brann i halsen på mig. Alltså! Vilken dålig form man är i! Och premiär för i år, skandal. Men man ska börja lugnt har jag hört. Och det gjorde jag ju verkligen. 3 km! Ujujuj. Nu behöver man iaf inte springa i mörker eller vara rädd att halka och spräcka skallen. Så, peppa upp, säger jag ba till mig själv.