Jag antar att det bara är att ge upp att sova i natt också. Det är ju ingen idé att ligga och fundera i all evighet på saker som ändå aldrig kommer att få några svar, eller frågor där svaren redan är självklara och jag inte vill inse att det är så.Kanske är det dags att skaka av sig allting gammalt och ge sig ut på nya äventyr. Ta tag i livet, och skrika det i ansiktet att i helvete att jag är rädd, jag är fan förväntansfull din jävel.
Men är jag det? Den Alexandra som steg av planet från ett dammigt koigt Delhi skulle aldrig ha ifrågsatt. Hon skulle ha sagt "Shanti, shanti" och pillat sig i näsan. Jag gillade henne, var är hon nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar