Jag vill inte verka dramatisk. Men just nu har jag fan god lust att kasta ut alla möbler genom balkongdörren och slå sönder all porslin. Vem sa att jag skulle ta tag i livet och säga hejhejhej? VEMFANVARDETSOMSADET!? (Det var jag själv) Det är väl själva fan att man har hjärtat på armen. Då är det ju lättast i hela världen att bara tända en tändsticka och pfft. ÄR JAG SYMBOLISK OCH DRAMATISK NOG NU?
Ja det är jag.
Så nu snörar jag på mig skorna och springer för brinnande livet istället.
Åh, så lätt det är att bli lurad och lurad och lurad och lurad och lurad och lurad. Nu är det stopp. Jävlat stopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar