ännu en dag med hemtentan. känns som att man tagit ministeg framåt, men den ska fan in på fredag så är det bara med det. jag tänker inte ha den hängandes över mig, hur svår den än må vara.
det blir svårare och svårare att stiga upp på morgonen. vill verkligen kunna skjuta undan gardinerna och se solen igen, men vetefan, växjö levererar inte direkt på den punkten. dock levererar växjö till helgen! deluxe återigen, och lite livemusik. känns efterlängtat. nu längtar jag efter en festivalsommar.
jag undrar vad det är som är så svårt med att vara ärlig, respektfull och uppskattande. jag vill absolut inte peka finger, då skulle jag med all säkerhet kasta sten i glashus. allmänt bara, vad är det som är svårt med att ta hand om varandra, ta hand om vänskap, höra av sig, ta hand om kärleken, lita på varandra? hur kan det ta emot? människor är allt bra ett konstigt djur. mycket underligt.
(ni kan ju börja trycka på de tre knapparna här nere, så jag har ett hum om någon ens läser. det är intressant. såklart. alla vill bli bekräftade!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar