jag kommer ihåg den tiden på lunarstorm när jag hade saker att blogga om. nu är det mer "idag...". jag hade ju likagärna kunnat ha en receptblogg. eller en - gulp - modeblogg. nej hujedamig!
jag kan berätta om en sak som irriterar mig å det grövsta; folk utan farstu. liksom, folk som bara traskar över gränserna för vad man kan säga till andra. speciellt om man inte känner varandra och vet hur den man förolämpar ska ta det. en kille sa till mig på fyllan en gång; "öh! snyggt STÅL du har i näsan! eller whatever!", sedan vände han sig om och gick. jag har humor, det är inte det, men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka sådant. det är samma sak med personer man inte känner som skämtar med en och man förstår inte riktigt det roliga. när det liksom blir krystat och man vet inte vad man ska säga, så man trycker fram; eh-he-he. och de börjar förklara skämtet och trasslar in sig och det blir bara mer och mer pinsamt.
och nu till en annan sak; amandas kompis erik (asså han är väl min kompis också, eh-he-he) är så rolig ibland. speciellt när han leker utvecklingsstörd fast man egentligen inte borde. ur etisk synvinkel.
lite roar Liten. och här får ni lyssna på en av pites stoltheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar