så var det återigen söndag. en söndag som alla andra söndagar om det inte vore för att detta jäkla isflak faktiskt lostnat och börjat röra på sig. i rätt rikting. vissa beslut som har varit knutar i mitt bröst verkar nu ha löst upp sig, och nu är det bara att börja tagga. inte titta bakåt, bara framåt. inte gagga om förr i tiden. den här söndagen vänder jag blad, och jag hoppas verkligen att det inte bara är något som kommer ur en söndagsångest. för jag har ingen söndagsångest idag.
folk ligger här ute på gräsmattan och solar. jag känner inte för att joina ett par random strangers. fredagsnatten blev vildare än jag trott, och jag var inte ens den som festade. mina grannar må spela hög musik så att väggarna mina skallrar, men de har också en sjuhelvetes dålig musiksmak. deluxe bjöd igår på reggaekväll, och jag kände verkligen hur hippien i mig njöt. indien kändes inte så långt bort.
har lyckats se klart hela the city och the hills nu, och nya avsnitt kommer på tisdag. jag känner mig ensam, jag menar, min bästa vän whitney port har liksom lämnat mig, och jag har abstinens.
ikväll blir det michael hanekes nya, och jag kan inte tänka mig bättre avslut på en jobbig vecka.
en låt att bli peppad på livet till:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar