hade tänkt berätta lite om när jag åkte upp till piteå, lite

om tåget upp till stockholm
jag tog ju såklart tåget upp för att flyga senare på kvällen. tyckte att det var en jävligt reko plan, för att jag skulle ju hinna träffa lite folk uppe i sthlm. men på tåget är vi redan 5 min sena säger de, för att det är fel på bromsarna och för att de har sölat bakom något tåg som inte kunde köra lika fort. jag vet inte, jag jobbar inte på SJ, och jag är ingen expert på tåg, men kollar man inte sådant innan? så att man kan bromsa när man kör ett X2000? och okej, men varför händer sådan alltid mig? jag åker tåg ganska ofta, men så fort jag ska upp till piteå, så är det alltid någon skit.
plus att de lyckades stänga av alla toaletter på hela tåget. vad hände där liksom?

om att fika med vänner i storstan
älsk att det finns så mycket fik och gator och människor i stockholm. för visst, jag har blivit uppfostrad att känna agg mot fjollträsk, men jag tycker som ändå om att få komma dit ibland. men att bo där... nja?
var i alla fall sjukt trevligt att få träffa emilio och piratlove (som berättade en bra historia om fåglar som är drugmules. för det var bara en historia...eller?). det var även mycket, mycket uppskattat att träffa en militär också.
tyvärr hann jag ju inte med alla jag ville, men det kommer fler tillfällen.

om förseningar
mitt flyg skulle gå 21.25, och jag får ett sms av norwegian som slap:ar mig i ansiktet med en ny, mycket försenad tid: 23.30. mitt blod kokade. för jag var ändå tvungen att checka in samma tid som innan. det fick jag 100 spänn att käka för. så jag slog på stort på max. greenburgare, två bönsallader och en chokladmousse. in your face arlanda!
sedan fick jag ligga på en bänk och läsa i två timmar. och det är underligt, men tilloch med ett så sent plan, hade tusen barn som väntade på att få komma hem. och alla var under 7 år.
jag önskar att jag också var en bäbis som kunde storlipa för att flyget var för sent. och när vi väl ska få kliva på, så får de inte upp dörrarna ut. känns som att de borde fila på sin personal.

om att alltid hamna inom en enmetersradie från alla barn på flyg
ja, jag har alltid den turen att ha kanske fem barn runt mig, som kravlar omkring i mitt hår, kladdar på mina jeans och gråter en timme i sträck. eller vill ha tuggummi, tusen bullar och sparkar i sätet bakifrån. sådana barn som allihopa vill sitta vid fönstret trots att det är så dimmigt att man inte ens ser vingarna på planet. jag har aldrig förstått tjusningen med att ha med ett spädbarn eller småbarn utomlands, de minns inget, du plågar alla runtomkring dig, och jag vet inte hur jävla roligt man har med en 2-årig unge på en strand på ko lanta. men jag förstår ju att man vill ha med dem över en påskresa till familjen i norrland. jag blir dock inte mindre irriterad för det.