12 going on 23

det har hänt en jäkla massa i piteå, har jag märkt, såhär på avstånd. kanske inte just med staden i sig, men med folket omkring (mig, om jag hade varit där). det är så många som är så fruktansvärt uppstyrda nuförtiden, de blir sambos, förlovar sig, köper hus, gifter sig och/eller blir gravida. jag säger inte att det är något fel med det, absolut tvärtom, jag är så fruktansvärt glad för alla! men jag funderade mer på när vi blev så vuxna... eller, ni, rättare sagt. (fick höra att jag har en nomadsjäl för någon dag sedan, och visst, det kanske stämmer.)

jag kom också att tänka på en kompis till mig som en gång sa: "men alex, du tycker ju inte att någon är god nog åt oss!". och det är helt sant! jag önskar mina närmsta vänner bara det absolut bästa, och om jag kunde skulle jag själv bestämma vilka de skulle vara tillsammans med och köpa de bästa lägenheterna med de bästa badkaren och vyerna åt dem. jag har ju liksom förstått att det inte går. (men jag ska tillägga här att jag tycker att de lyckats ruggigt bra med det där själva.)

jag tänker på när vi gick i 6:an, var tolv år och trodde att vi var så jäkla vuxna. är jag den enda som blivit yngre och yngre i sinnet?


jag vs. jag d.y