hemma i växjö efter två veckors flängande hit och dit. känns som längre än två veckor, känns som månader, ändå har det inte hänt så himla mycket. vad konstigt, det känns inte som att komma hem. hem, till växjö. jag vet inte vad som förändrats. alla mina saker är här och väntar på mig. det är mina mögliga champinjoner i kylen. det är min brevlåda som är full med räkningar och riktiga handskriva brev och H&M-katalog och reklam för när livet börjar för bebisar (varför fick jag ens den för, va?). det står mitt namn på dörren.
ändå känns det inte som min stad längre.
fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar