jag har aldrig haft en enda bästis egentligen. jag har alltid omgett mig med typ ett par stycken. jag antar att det har att göra med att jag gillar att höra från flera personers vinklar om allt dumt jag gör. jag har någon som tar ned mig på jorden och någon som håller med mig när jag behöver det. jag har någon som jag kan snacka skit med, någon att spela spel med, och någon att fläka ut alla mina skilsmässobarnsblaj över. jag har soffor att sova på. jag vet vem jag kan vända mig till och vem jag kan räkna bort.
på senare tid har det väl blivit mer och mer klart, då man har spritt ut sig över hela jävla sverige.
jag vet att jag har en sån där rosafluffig dröm om att alla mina kommer överens med varandra också, och jag ber om ursäkt för vissa underliga stämningar och möten. jag vill ändå alltid bara ert bästa. jag vill välja era flick/pojkvänner (ni har gjort ett utomordentligt jobb med det själva såklart) och se till så att de som gör er illa har mycket ont, mycket länge. jag vet att jag ofta är långt bort, men jag tänker på er och behöver era kloka ord.
(läs fler ur 30-dagarslistan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar