vaknade halv sju och sprang in till storhuset. eftersom jag alltid springer in, vår som sommar som höst eller vinter, så tänkte jag inte direkt på kylan. men när jag tog i dörren sved det till! dock var jag ganska sömndrucken så jag kutade in på toan och först då kände jag hur kallt det var inomhus.
det var längsen jag var med om sån här kyla!
nu mer än någonsin längtar jag till arambol och till att svettas dygnet runt. visst, jag är en vintermänniska, det finns nästan inga tvivel.
men för i helvete, behöver det vara minus trettio grader!? jag som ska in till stan och fika på älskade krokodil. buhu.
åh, jag längtar till min lägenhet och icketentaångest och terapibaka. bara 5 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar